En stol

Jag gick på ICA i Vallentuna förra veckan och skulle bara handla lite mjölk.

Plötsligt känner jag den där känslan av instängdhet och oro i kroppen. Hjärtat bultar lite snabbare och jag tänker – Nej, inte nu, inte nu för i helvete. NEJ.
Går lite fortare för att komma fram till mejeriavdelningen och det börjar snurra i butiken.
– Nej, inte här, inte här.

Katastroftankar, jag kommer bli helt psykotisk här inne och de kommer säkert skicka mig till psyk. Ja, det kommer de göra, jag blir inspärrad för alltid.
Kanske börjar slå sönder inredningen eftersom jag blir galen!

Plötsligt får jag syn på två röda soffor, vad gör de här? Det är som en present från himmelen som säger till mig,
Blir det för mycket är det bara att sätta sig en stund och varva ner.
Hjärtat slutar bulta i 180 och jag blir genast lugnare. Den där soffgruppen var min räddning. Det är bara att sätta sig om det blir för mycket, jag kommer varken svimma eller bli galen för det finns en plats här jag kan andas.

Jag blev aldrig galen, jag började inte skrika rakt ut, jag dog inte och jag kunde senare handla mjölk i lugn och ro.

Nu till min fråga… Varför var detta den första ICA-butiken jag sett i hela mitt liv som hade en liten soffa man kunde sätta sig i? För oss med panikångest är bara det en stor räddning, för det finns en plats i ett annat så stökigt varuhus där vi kan handskas med vår ångest – och fortsätta.
Det borde vara lag på att ha en soffgrupp i varje butik, det låter såklart skitlarvigt men för oss med denna sjukdom är det en JÄVLA räddning. Bara veta att, okej, jag kan sätta mig och varva ner.
Jag behöver inte stå och kallsvettas, för det finns en plats här där jag kan ta det lugnt och rida ut min ångest.

Alla matvaruhus, klädbutiker, ALLA offentliga platser ska ha en soffgrupp. Det kostar inte mycket men det räddar liv.

 

 

En reaktion på ”En stol

  1. Nej det låter inte skitlarvigt. Däremot ät det SKIT att du ska behöva vara så bräcklig psykiskt. Du är typ väldigt stark och svag samtidigt. Har inte tillräckligt bra koll för att säga något annat, än att jag känner med dig och hoppas att du kan hantera det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s