Avslut

”Du är vidrig som skriver om honom, fan vilken hemsk människa du är”

Ja, maybe. Hemskt av mig att skriva om det han gjorde mot mig som än idag – sårar mig så jävla djupt. Kanske för jag aldrig fick höra ett ärligt ”förlåt”, kanske om han kunde ringa och be om förlåtelse hade jag känt mig som en människa, och inte något man skiter ner.

Jag var 15 när vi träffades, han 22. Väldigt mycket äldre och det var spännande. Han var berest för han hade minsann backpackat i Asien i tre månader. Jag var ung och visste ingenting, men han var äldre och enligt mig en vuxen man som visste allt.
Han skrev till mig på Helgon, någon gammal emo-community som jag hängde på. Jag ljög att jag var 16, eller var det 17 till och med?
Ni vet, man ljuger om sin ålder när man är ung och dum. Jag var trött på att höra att jag var ”för liten” för de killar jag ville ha.
Så jag lade till två år, för jag ville vara äldre.

Han bodde på Irland och jobbade som någon slags telefonförsäljare, för mig var han framgångsrik och den häftigaste kille jag träffat.
Det började med telefonsamtal, med push från hans sida. Han ringde mig varje dag, och jag var blyg och ignorerade oftast hans samtal. Kanske svarade på 1 av tio.
”Jag kommer aldrig mer ringa dig, leker du upptagen” smsade han.
Tafatt barn som jag var skrev jag ”förlååååååt, ska inte hända igen”.
( Min teori nu – vad fan? Vi hade inte ens träffat och redan börjar han domdera med mig? Stora varningssignaler som jag hade flytt från idag )

Vi träffades i varje fall när han besökte Sverige, och han hade bestämt att det första vi skulle göra när vi sågs var att kyssas.
Jag minns att han såg annorlunda ut IRL än på bilderna han hade på Helgon, lite knubbigare och kortare.
Vi kysstes och höll senare handen gåendes till något café vid gamla stan.
Han berättade om sina resor, sina erfarenheter och i mina öron var han häftig. Jag hade bara rest till diverse svennesemesterorter som barn och aldrig i mitt liv befunnit mig utanför Europa.
Svalde allt och snart var vi hemma hos hans mamma och hånglade.
Jag njöt inte, men jag tvingade mig själv att fortsätta, varför vet jag inte.
( Kanske var det min låga ålder blandat med att verkligen vilja vara vuxen, men hade en kille jag pratat med lite i telefon och chattat lite med idag sagt att vi ska kyssas det första vi gör när vi ses hade jag sagt – BLOCK – )

Jaja, för att göra en lång historia kort blev vi ihop iallafall. Han bodde på Irland och jag i Vallentuna hemma hos mamma. Fortfarande trodde han jag var 17, och jag vågade inte berätta sanningen för honom.
Han ringde mig varje dag efter jobbet och blev riktigt sur om jag inte var hemma och svarade.
”Är du med andra killar?”
”Du, jag blev erbjuden en trekant med två äldre kvinnor och vill bara veta hur seriös du är? Ska jag göra det eller inte?”
”Ge mig dina lösenord till ditt helgon, jag ska se om du är ärlig”.
Sjukligt svartsjuk, nästan läskigt. Jämt och ständigt skulle han testa mig, och efter mycket gråt från min sida fick han mitt jävla lösenord.
Jag ville inte ge ut det, för jag visste att det var några beundrarmejl där i inkorgen som han skulle bli helt galen av.

Jag var hemskt osäker. Inte bättre blev det att han berättade om sina ex. Snygga och äldre var de, och allt han sa var en underton att – du är sämre än dem -.
Jag blev också svartsjuk, för på något bisarrt vis hade jag utvecklat känslor för honom.
( VAD I HELVETE?? Vad är det jag sitter och skriver? Accepterade jag verkligen det här? Han visade 1000 av 100 tecken på att vara EXTREMT osäker)

Bråk och skrik, bråk och skrik. Vi var nog aldrig riktigt lyckliga, och jag vill inte att detta ska bli en roman. Försöker korta ner det lite nu.
Jag blev extremt osäker på mig själv, och från att ha varit en halvt kaxig 15-åring var jag nu en bräcklig 16-åring.
Men han verkade gilla att jag var skör, inte för han ville skada mig utan för han ville känna sig maskulin. Hans lilla flickvän gråter i hans famn och han känner sig manlig.
Kanske gillade jag det också, vad vet jag. I min värld var han fortfarande en vuxen och erfaren man.

Kort och gott, jag berättade om min riktiga ålder och han blev minst sagt, och jag förstår det fullt ut, GALEN.
Han bodde fortfarande på Irland, och flera gånger i veckan gick han ut och festade. Ringde mig nattetid och skrek på mig för jag varit oärlig.
Jag ville lägga på, men han sa att jag minsann inte ska göra det för han måste FÅ UR ALL SIN ILSKA OCH JAG SKA SNÄLLT LYSSNA PÅ HONOM.
Jag var en hemskt människa som ljög, han skulle aldrig kunna lita på någon igen tack vare mitt svek. Han ska ringa mig flera gånger och jag ska lyssna på hans ilska och arga ord.

Vi höll väl egentligen på att göra slut här, var en blandning av allt men det värsta hände,
Jag var gravid. Åt inga p-piller och han ville alltid komma i mig, det var ju så liten chans ändå.
Han betedde sig konstigt, jag var gravid i vecka 12 och han visste inte om han ville ha mig fortfarande efter allt svek.
Men han visste att jag skulle göra abort, innan jag själv ens visste om det.
– Du ska göra abort. Ring och boka tid nu.
( Jag är tacksam idag att jag gjorde abort, men det går inte en dag utan att jag tänker på att jag kunde ha varit mamma )

Vi gjorde diverse tester på sjukhus, fick tid för kirurgisk operation och jag var rädd. Något växte i mig och jag hade fått en liten bula på magen.
Var det en flicka eller pojke? Jag hade börjat få en relation med det ofödda barnet.

En dag fick jag ett samtal från honom.
– Jag åker till Norge nu, stänger av min telefon.
Jag var 16 år och gravid, han åkte till norge för att ”slappna av”, jag kunde inte nå honom.
Det var sommarlov, och jag spenderade den mesta tiden ensam, kände mig som en påse skit. Magen växte och jag fick inte tag på pappan.

Han följde mig dock till operationen. Innan hade vi gjort röntken och hans ord var,
– Du såg inte vad jag såg. Jag såg mitt barn ligga i din mage. Du vet inte vad jag fick gå igenom.
Dom tog bort mitt barn, jag fick narkos och vaknade upp några timmar senare med en blodig blöja och tårar i ögonen. Barnet kommer jag aldrig få träffa, någonsin.

Några veckor senare sa han
– Jag ångrar att vi gjorde abort.

( Jag avslutar nu. Det blir för mycket text. Men ja, jag är sårad. Jag är sårad han hade fräckhet att ångra aborten. Gnida det i mitt ansikte. Lämna mig, 16 år ensam och gravid för att åka iväg. Skita i att svara i sin telefon, ett enormt jävla svek.
Det sista jag hörde från honom var en stämning på 20 000, för jag skrivit om honom på bloggen. Jag mejlade advokaten och sa att det är jag som ska bli ersatt för det helvete han utsatte mig för. Så vi avslutar nu. )

 

 

 

 

2 reaktioner på ”Avslut

  1. Usch vilken fruktansvärd människa!!!!! Vill slå han på käften fyfan förstår verkligen att du vill skriva av dig om detta. Usch alltså!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s