Att skriva ett avskedsbrev, del två

Tankar vandrar omkring. Det är dags nu, och jag mår så jävla underbart. Visst är det vanligt att man känner så? Man har gjort ett val, jag är väl inte direkt rädd för döden men i detta läget var jag det.

Jag var sjuk, av ångest. Den äter upp mig, och det verkar inte finnas någon slut eftersom den blir värre för varje dag som går. I början var jag bara rädd för att gå till ICA (mycket folk, stå i kö, etc…) och i dagsläget var jag rädd för precis ALLT.

Något hände dock här, jag blev rädd för mig själv. Rädd för mitt val.

Vill jag verkligen dö? Säkert?

Minns att jag ringde NOA akutenhet – just för jag inte ville leva längre. Hem till mig kom två läkare, gav mig lergigan och vi pratade ut. Sa att jag är rädd för att bli psykotisk, min största mardröm.
Det var skönt att få ur det, just meningen att jag är rädd för att bli galen.

”Du verkar oerhört sansad och lugn för att vara psykotisk”
”Men jag känner att varje grej jag gör är ett tecken på psykos”
”När man är rädd för en psykos har man det inte”

Simpelt, men kraftfullt. Detta blev mitt mantra i flera månader efter. Efter denna kväll där jag ringde NOA började livet sakta bli ljusare.
Lergigan hjälpte mig genom det värsta, och från fem tabletter om dagen trappade jag ned för att nu idag inte ha något alls.

Idag, är det två och ett halvt år sedan jag hade min sista panikångestattack. Jag är en ny, bättre, starkare människa.

Tack för att ni läste.

En reaktion på ”Att skriva ett avskedsbrev, del två

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s