Naiv

Min första kärlek hade jag när jag var sju. Ni vet den där härligt naiva kärleken där en puss på kinden är som att vinna tio miljoner på lotto.
Saknar det där enkla livet, mitt liv nu är enkelt men jag gör det komplicerat.
Tror vi vägrar ett simpelt liv, vi skapar våra egna problem för att göra det svårare än vad det är. Ägnar för mycket tid åt att tänka och skapa ångest inför något som kanske inte är så farligt.

Nä, men iallafall.
Jag var sju år och kär. I en söt liten pojke med blont hår, knubbig men snäll. Minns inte om han hette Jakob eller Johannes, minns bara att jag var kääääääääääär!
Men han gillade inte mig, puttade mest på mig och skrek glåpord. Typ tjockis och jävla offer.
Vad snälla ord man använde när jag var liten, nu säger sexåringar orre till varandra.
Några år senare växte vi upp och var tio, klassen hade utvecklat en komplicerad rangordning och jag var väl lägsta av det lägsta.
Nu som vuxen bryr jag mig inte, men varför gör vi såhär?

Hon får inte vara med den, bara när den är sjuk, kanske umgås på sommarlovet, men bara om hon inte vill, hon får pussa på han men hans bästis får inte se…

Livet är för komplicerat. Men intressant.

FUCKYOUVERYMUCH

En reaktion på ”Naiv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s