Respekterad

Hela mitt 23-åriga liv har jag haft problem med att stå på mig själv. Ni vet den där ”fuck it”-attityden. Jag bryr mig alldeles för mycket om vänner och avlägsna vänner att jag ibland kan toffla.

Som liten var jag extremt mobbad och det kanske gett mig någon form av trauma nu som ung vuxen? Everyone must like me, if not I can’t liiiiive!

Nä. Men som ni vet gjorde jag ändringar för mer än ett halvår sedan. Jag gav fan i att ge energislukande personer någon bit av mig alls. De som faktiskt inte ger mig något ska inte heller få min uppmärksamhet.
Vilka ställde upp för mig på riktigt när jag hade panikångest? Inte många – men de som gjorde det är guld värda.
Man måste inse att vissa människor inte går ihop. Två pusselbitar som hur man än vänder och vrider på dem… Helt enkelt inte passar!
Så jag slutade höra av mig till vissa, och de till mig. Rinna ut i sanden. Ciao bella.
Jag har riktigt få vänner nu – men fan så grymma de är.
De som jag vill lära känna mer ska enbart vara personer som gör mig glad och vice versa. Vi ska inte komma med pikar eller på något sätt förstöra för varandra.
Hellre en ärlig vän än 100 ytliga.

12946-013-1

 

Apropå helt sjuka vänskaper. Under LV-perioden provade jag mycket droger. Kokain, mest.
Minns att det var någon efterfest klockan 9 på morgonen och jag var trött på allt kokain jag snortat. Lade mig på en soffa för att vila.
Någon random kille petar på mig och frågar de andra 10-tal personerna i lägenheten,
Eh, är hon död eller?” helt iskallt.
De andra kollade min puls och skakade på huvudet. Sedan fortsatte de sitt party.
Vad fan? Hade detta hänt mig hade jag fått panik, tvingat mig själv att nyktra till och framförallt KOLLA hur personen mår.
Men den här situationen tänker jag ofta tillbaka på, vilka var dessa människor? Har de lika mycket (brist på) empati fortfarande?
Knark gör dig till en idiot, inga ursäkter.

Nu spårar mitt inlägg ut som vanligt… Men hoppas ni förstår min poäng. Ta ingen skit, kör ditt och ge fan vad andra säger. De kan jobba med sitt eget och du med ditt.

 

2 reaktioner på ”Respekterad

  1. Det gläder mig att du börjar komma till insikt!
    Fast när jag tänker på att du ”bara” är 23 så inser jag att 23 är ingen ålder- oavsett vad du upplevt och varit med om ( och antagligen mer än de flesta är med om i ett helt liv ) så har du mycket kvar att lära!
    MEN som förebild för många yngre gör du mig stolt!
    Behövs fler som du!
    TA INGEN SKIT ( och INTE FAN GÖR DET DET- löser sig alltså! ;- ) )

  2. Du har verkligen gått igenom en hel del Hanna. Det glädjer mig att de att du trotts allt detta fortfarande står stark ❤️ Fortsätt kämpa du kommer uppnå en massa mer i livet även om du går igenom en tuff period nu❤️❤️

    Kraam

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s