Ett inlägg om kärlek

Jag kollar biljetter på olika destinationer att fly till. Vart vill jag åka den här gången?
Vad vill jag uppleva? Berlin, Amsterdam… Eller varför inte Malaga?
Plötsligt hugger det till i hjärtat på mig. Ignorerar det, fortsätter kolla. Jag är singel nu, sen några timmar.
Friheten bara väller ut, jag kan göra allt jag vill.

Som person är jag extremt passionerad, det är ofta jag väljer ”med hjärtat” istället för hjärnan. Gott och ont. Jag kan tycka en plats verkar spännande, och sedan boka utan att direkt läsa på.
Hugger till ännu en gång, vafan händer nu då?
När man gjort slut med någon verkar allt som är positivt dyka upp, jag tänker på allt som varit.
Vi brukar åka bil och sjunga riktigt högt och falskt, vem ska jag göra det med nu då?
I Sverige försökte han prata svenska och det var så gulligt.
Sättet han stöttade mig på, attityden ”gör vad du vill men var inte otrogen bara”. Jag var fri men med ansvar, såklart.

Ibland måste man vara sådär äckligt personlig, vilket jag kommer vara nu.

1045195_10151593465754340_272620657_n

 

Sebastian var gäst på klubben jag jobbade på under Jenna-perioden.
Han var det snyggaste och porrigaste jag sett. Men jag ignorerade honom alltid, tyckte han verkade dryg och otrevlig.
Blev frustrerad över att han och hans kompisar kom så sent så jag tvingades stanna kvar till efter stängning.
This people are no guests for me, I hate them” sa jag och tog fram ritblocket. Ritade fula kukar och annat för jag var irriterad.
De stannade alltid länge och jag fick tjata mig till att gå hem. Don’t ask me why, men många klubbar har open end.

Någon gång i September strax efter min födelsedag gick jag dock fram och pratade. Han var fåordig och verkade hata mig, men bjöd ändå på dricka.
Drack snabbt och proffsigt och frågade om han ville köpa en till, men nej.

De andra gångerna jag såg honom ignorerade jag honom för jag trodde det var dött lopp. Fortsatte mitt liv och han sitt.

baka

 

I oktober tog jag mod och frågade om vi skulle dricka.
You know I want to, but I must check with my friends if they want to stay...”
Haha VA?! Han var så konstig. Jag trodde han hatade mig fortfarande för han tittade aldrig på mig eller tog intiativ till att umgås.
Slutade iallafall med att han köpte 14 picolos till mig, och stannade tills nio på morgonen vilket jag inte hade problem med.
Vi hade så roligt, det var helt sjukt. Vår första kyss var inte dålig heller.
Tafsa gjorde han inte, han var en riktig gentleman. Jag drack i genomsnitt med 5-7 gäster varje kväll, men S hade något jag inte kunde sätta fingret på.
Han var sexig, rolig, och snäll. Inga macho-fasoner och inget trams. Istället för att spela teater så var jag mig själv och vi klickade.
Såhär höll det på i några månader, puss och hångel vid baren och tillslut bytte vi nummer och pratade varje kväll i timmar.
Som den gentlekvinna jag är bokade jag hotell när han skulle till Berlin igen.
Klubben fick reda på det och sparkade mig, och morgonen därpå var jag påväg mot Österrike.
”Why did you never talk to me?” frågade jag.
”I am too shy, I never take the first step”
Han var blyg, därför pratade han aldrig med mig.

Så istället för att boka biljett ringde jag S. Vi pratade länge.
Jag gjorde ett viktigt val den kvällen. Vi kommer fortsätta, för att skita i allt som vi upplevt är bara idiotiskt.
Jag älskar honom och vill inte leva ett liv utan honom, men vi måste göra ändringar båda två.

Kärlek är allt.

10 reaktioner på ”Ett inlägg om kärlek

  1. Skönt att det verkar lösa sig för er… Önskar det kunde göra det för mig och min (eller kanske inte länge till) pojkvän… Vi har haft det tufft enda sen vi blev tillsammans för två år sen och vi har gått igenom mer tillsammans än vad många gör i ett helt liv. Utåt sett kan vi se ut som världens gulligaste par och vi får ofta höra hur nykära vi ser ut och hur söta vi är tillsammans, och det är vi också. Det är väldigt upp och ner, det är verkligen himmel och helvete. Fan vad kul vi kan ha tillsammans, tusen interngrejer ingen annan förstår sig på, massa mys och allt är helt helt underbart. Sen finns det en annan mörk sida i vårat förhållande också som inte alla fått se…. Men som nästan förekommer mer än den bra sidan… Massa bråk, skrik och spottande, allt är helt kaotiskt. Och det beror nästan alltid på mig. Det är som en explosiv demon inom mig som inte går att stoppa och som röjer allt i ens väg, mina utbrott är hemska. Och jag skadar min pojkvän som är en väldigt lugn kille, Psykiskt, och ibland tillochmed fysiskt (jag är en liten svag tjej så det är inte som att jag slår honom blodig, men ibland kan jag inte låta bli att knuffas eller att spotta på honom…). Jag går på samtal och försöker få bukt på det här, det är mer än bara utbrott, jag är verkligen helt störd. Jag kan vara helt underbar och supergullig också. Psykologerna misstänker borderline… Jag hatar mig själv så fruktansvärt mycket. Jag är så arg och ledsen att jag antagligen sabbat allt nu, han har fått nog, han har blivit sårad för många gånger och blivit utsatt för för mycket skit så han orkar inte mer. Men vi älskar fortfarande varandra så otroligt jävla mycket så det är inte lätt att lämna varandra… Jag vill inget hellre än spendera hela mitt liv med honom, men samtidigt önskar jag att han tar steget och gör slut. För jag förtjänar inte honom. Jag skulle kunna skriva en tjock bok om hur underbar och fantastisk han är, NI ANAR INTE. Det är helt sjukt att det ens finns någon som honom, så klok, så förstående, så stöttande, så rolig, så snygg, så duktig på ALLT han gör (jag skojar inte, är nästan löjligt) osv osv, alla tycker att han är fantastisk. Och han verkligen gjort ALLT för mig. Min familj och släkt är imponerade av honom och tycker om honom så mycket. FAAAAN. Och vi har gått igenom så jävla mycket skit, det har varit han och jag mot världen i perioder. Aldrig varit så här tight med någon. Aldrig känt mig så här trygg med någon. Aldrig älskat någon på det här sättet. Fan för mig, fan fan fan. Önskar jag var go och gla tjej utan massa jävla psykiska besvär. Men det är jag inte.. Och det kommer nog dröja många år tills jag är tillräckligt stabil för att kunna ha ett förhållande. Jag hoppas han lämnar mig och att han blir lycklig i sitt liv, för det förtjänar han verkligen. Världens bästa kille.
    Blev en väldigt lång kommentar nu… Men behövde få ur mig lite. Det är tufft just nu.

    1. Vännen, berätta för honom istället. Att hur mycket du älskar honom och vilken fantastisk kille han är! Jag tror faktiskt inte att han vill göra slut med dig utan han är nog rädd för att förlora dig. Jag har själv Borderline och ADD, det har tagit några år innan jag kunde stå på benen igen efter mitt tredje självmordsförsök och kollaps. Känner igen mig i din berättelse. Jag har haft helt underbara och fina pojkvänner som verkligen tyckt om mig, men pga jag var så ostabil med mig själv så klarade jag helt enkelt inte av ett förhållande och gjorde slut, för att jag kände mig så värdelös och att dom förtjänade någon bättre.. men vet du? Släng dom tankarna! Du är värdefull och betydelsefull för din pojkvän! Det du behöver är en kunnig terapeut som hjälper dig att hantera dig själv och dina utbrott, låt inte det förstöra något fint för när jag läser din berättelse så blir jag ledsen hur du skriver om dig själv.. Jag hoppas innerligt att du får hjälp och handskas med dig själv!

      Idag tror inte ens folk på mig att jag har borderline, för att jag är föööör lugn av mig. Men jag har lärt mig att använda alla verktygen på rätt sätt som jag fick av min terapeut och det har hjälpt mig sååå otroligt mycket 🙂 Jag önskar dig såååå mycket lycka till och hoppas verkligen att allt löser sig för er! Massa styrkekramar/ Maria

  2. ❤ Styrkekramar till dig fina människa, och lycka till i Wien. Du förtjänar att vara lycklig, vissa behöver bara kämpa extra för det.

  3. Du är bäst Hanna. Helt fantastiskt, kommer alltid se upp till dig. Vad det gäller att fly någonstans, åk till Italien. Det finns så mycket skönhet i det landet.. kramar,

  4. KOm till MALTA, you will love it, jag kan visa dig runt. kram ps: vad tänker du kring Robin Williams död och depression? Skulle vara intresant att prata med dig om livet, kärleken och döden…

  5. NAAWWWW ni som skulle vara tillsammans hela liven naaaww strippa möter kund naaww så gulligt men ärligt trode du själv på det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s