Tack.

Först och främst… Tack för ert stöd. Jag rymde iväg till Rimbo några dagar (inget internet, ingen civilisation) och fick chocken när jag kom hem igår kväll.
Det betyder enormt att ni är här inne och läser, och stöttar. Jag skulle dock ljuga om jag sa att depressionen är borta, för det är den inte.
Denna depression sitter som sten, en äcklig tomhetskänsla. Satte mig i vår båt och paddlade i flera timmar (ja, jag kan åka båt!) och försökte njuta av svensk sommar.
Bara att fortsätta, ge inte upp. Snart kommer ljuset.

nekro6

 

Träffade Benjamin (min brors son) idag. Det var sjukt, han var så liten och helt ömtålig. När jag skulle hålla honom blev jag helt skakig, han var så jäääävla liten.

Trodde att minsta lilla fel skulle krossa honom.  Men det gick bra, han dog inte. Det är så fantastiskt att min bror har bildat familj, och hans tjej är mycket härlig också. Sympatisk och snäll.

Over and out.

 

En reaktion på ”Tack.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s