Sanningen

Nu är jag less på att hålla allt inom mig.

De senaste månaderna har jag sakta hamnat  någon form av depression. Kan man kalla det så? Jag har bara känt tomhet, ingenting har varit roligt och jag har mått kasst.
Som vanligt berättar jag inte för någon, och till slut orkar man inte spela längre… Då bryter man ihop.
Jag har börjat tvivla på om jag vill bo här, någonting i mitt känner att det inte är rätt. Jag vill fly, men vart vet jag inte.

Vi åker till Sverige imorgon, inte ens det är jag glad för. Det finns inget som gör mig riktigt glad. Ett tomrum som aldrig går att fylla.
Jag försöker med kortsiktliga lösningar så som shopping, god mat och träffa vänner. Men ändå, jag blir aldrig riktigt lycklig.
Vaknar upp och känner den där vidriga tomheten, vad ska jag göra idag? Spelar ändå ingen roll.

Inget är viktigt längre. Jag bryr mig inte.
Är det värt att bo kvar här när jag inte mår bra? Vad krävs för att känna mig okej? Kräver inte 100% lycka, för det blir man aldrig.
Men något som får mig att må någorlunda. Hej depression.

AUGEN

 

 

18 reaktioner på ”Sanningen

  1. Jag kan känna igen mig. Jag har lidit av depressioner sedan jag var elva år, när jag skar mig i armarna för första gången. Efter att jag gick på antidepressiva piller har jag bara haft mindre depressioner, som liknar den du har nu. Enda sättet för mig att ta mig ur det var att försöka träffa folk, jobba och komma ut ur lägenheten. Annars blev jag bara sittande. Kämpa på, för det blir bättre!

  2. Trist att höra, Hanna.
    Svårt att ge råd i din situation.

    Och det hjälper dig inte ett skvatt att säga att jag tänker på dig…men det är det enda man egentligen kan säga.
    Speciellt till en människa man inte känner.

    Men som med allt annat- det går ju över…det går sakta över…

    var rädd om dig
    kram
    /anna

  3. Har du samtalskontakt? T.ex. kurator. Det hjälper mig när jag faller tillbaka i mörkret. Och en töntig hobby (läsa självhälpsböcker eller lyssna på ex psykpodden)

    Jag kan ibland undra… hör jag hemma här? någonstans? Tankar som inte bör växa åt fel håll då kommer professionell hjälp(terapi) till hands…

    Även fast man inte har någon kraft så måste man försöka tänka att det är tillfälligt Kram!

  4. Skaffa en till hobby. Engagera dig i nåt nytt. Sen så kan det ju inte va kul o sitta i ett annat land och inte känna en kotte. Du måste nog tvinga dig till att hitta på saker och hoppas på att det lossnar. Får lite vibbar av att du e ganska ensam. Testa att ta kontakt med gamla vänner.

  5. Gumman, känn efter hur du känner det när du är i Sverige igen, och följ sedan ditt hjärta efter det. Du kanske skulle tala med någon igen, och, det är jätteviktigt att du skaffar dig något vettigt att göra på dagarna, annars blir man definitivt knas, det blir iaf jag. Detta kommer att lösa sig, men du måste nog prata med din man och fatta ett beslut, sen när det är fattat kommer du att må bättre. Men, vägen till beslutet är inte lätt, ibland får man uppoffra sig och välja bort saker för att få det bättre. Lycka till, kram.

  6. Mr Blau har något som ser ut som en böna i magen, fast grå som sten. Du kanske längtar efter barn? Att bli mamma. Men jag förstår att det är svårt med panikångesten. Nytt land. Ensamheten osv. Du kanske behöver hitta en mer fast punkt i livet? Kramar!

  7. Jag tror det är ensamheten på dagarna du berättat om… Du har känt dig ensam, och försökt hitta på saker men faktum kvarstår; jag tror du är understimulerad.
    Du har så mycket kreativitet att få utlopp för!

    Kanske du kan känna efter då du är i sverige..
    Skulle din man kunna tänka sig att flytta?

    Ta hand om dig!

  8. Vi som följer din blogg är inte förvånade, Hanna. Tråkigt att läsa, önskar dig lycka till med att komma ur det.

    Känns som om jag vet för litet för att själv försöka mig på någon analys, men jag gillar det som sign ”T” skrev ovan, om kurator/samtalshjälp. Det behövs någon som får chansen att ställa frågor och gräva litet, och få dig att öppna upp på allvar. Det får bli (även) mitt förslag.

  9. Skaffa ett jobb! Jag skulle må skit om jag inte hade något vettigt att göra på dagarna. Mitt jobb ger mig rutiner, får mig att känna att jag bidrar till mitt företags utveckling, de får mig att känna mig behövd och viktig. Och när lönen kommer så får man beviset på detta!🙂 Börja jobba! Det är awesome!

  10. Jag känner igen mig i det du skriver. Jag lever ett liv som inte är så olikt från ditt. Bor i New York med min man. Ibland är det svårt och jobbigt att vara så långt från alla man älskar❤ Det blir nog bättre efter några dagar i Sverige efter du fått en dos av familje kärlek❤ Feel better

    Love från Hamptons❤

  11. Hoppas du hittar tillbaka till ditt kreativa, innovativa och härliga jag! Verkligen uppskattat att läsa din blogg och ta del av ditt upptäckande av livet!
    Den där påhittade, projektbaserade och panikångest-framkallande Hanna lägger vi i återvinningen tycker 🙋

  12. Åhh Hanna det finns många kreativa personer som får negativa tankar. Poeter, konstnärer, musiker och många fler. Folk som lever för sin grej och inte klarar det. Du är så mycket mer än det. Och jag vill inte dra några paralleller alls. du har så mycket liv och entusiasm i dig…. Ta vara på det tjejen… Du är en person som ska utvecklas i många år framöver för du har en kapacitet som jag aldrig någonsin har sett. Försök bara vara positiv för det finns inte många som är bättre………. Promise. Kram

  13. Välkommen till verkligheten Hanna! Mitt råd är att ta sig igenom vardagen så gott du kan och inte glömma att det finns en ljusning även om det känns avlägset nu. Du är en sökare som aldrig kommer att bli tillfreds med livet utan du får fortsätta jaga lycka resten av livet. De flesta dagar i livet kommer att vara ok, några kommer att suga rejält och några kommer att bli fantastiska….tyvärr kan aldrig alla bli det. Så länge vi andas lever vi och vi gör så gott vi kan av dagen. Syns jag så finns jag till att nästa sekund önskat att aldrig existerat….det är min vardag.
    Andas, blunda och hoppas….snart är det goda inom räckhåll igen.

  14. Jag tycker att du är en otroligt duktig och begåvad person. Jag har följt dig med intresse sedan din första youtube video och genom tiden har du visat dig vara en oerhört intressant och smart människa. Alltid sett upp till dig sjukt mycket för att du vågar vara dig själv och vågar stå emot kritik, ! Det kommer alltid bättre tider, ibland tar det bara lite längre tid än man är van vid ! kram !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s