Ensam

Nu måste jag klaga. Jag är understimulerad.
Sebastian jobbar från 06:00 tills sent på kvällen, vilket är astråkigt men det har funkat än så länge. Kräver inget av honom när han kommer hem, själv hade jag fått psykbryt av att jobba 12 timmar minst.
Det sista jag vill vara är brudig och gråta för han aldrig är hemma.

Han står för allt, och vad gör jag? Håller hemmet rent och maten på bordet när han kommer hem. Det är verkligen inte krävande, och jag får dåligt samvete över att han skämmer bort mig så mycket. Visst, han har råd men det känns konstigt.
Har varit grinig och tvär de senaste dagarna för det är – SÅ JÄVLA TRÅKIGT.
Mycket vill ha mer, som man säger. Vi bor superfint och jag håller på att inreda hemmet. Men annars gör jag inte så mycket, det finns inget här som jag tycker är riktigt ”kul”.
Förstår fortfarande inte österrikes fula dialekt och det gör mig galen. Kan föra en konversation i Tyskland men fan inte i Österrike. De pratar så konstigt här.

Går upp, tränar, äter frukost, sitter vid datorn, tränar, målar, sover, dricker kaffe, tränar, städar, lagar mat för han kommer snart hem.
Det är så komiskt, att jag klagar. Vissa måste slita hela dagarna för att kunna göra något roligt men jag kan göra vad jag vill.
Men med vem? Känner ingen här. Blir att jag spenderar dötid vid Stephansplatz och köper onödiga grejer för att fylla ett tomrum.

mus

 

Gammalt. 2012.

 

 

7 reaktioner på ”Ensam

  1. Låter jättetråkigt, jag skulle aldrig stå ut. Kan du inte försöka hitta egna vänner genom Couchsurfing eller dylikt? Läsa en tyskakurs kanske?

    Självklart tröttnar man om man inte gör något. Att sitta hemma och vänta på att nån annan kommer hem är snortråkigt och då spelar det ju ingen roll hur ”fint” man bor.

  2. Du kan ju alltid köpa dig ett par pyjamastofflor och några öl..

    Måste va trist att sitta solo hela dagarna. Testa att spela nåt datorspel.

  3. Testa att gå med i någon ”förening”, klubb, kurs, ja vad som så du kommer ut och träffar folk. Såhär kan du inte leva, som en hemmafru på 40-talet när du är 22 år !!! Ut med dig !!!! Det kommer inte till dig, du måste själv ta dig ut och söka upp det som intresserar dig. Lycka till. Kram

  4. Finns väl åtminstone nån kurs att gå för utlänningar så du kan lära dig den där jävra dialekten. Jag vet hur den låter, hopplös :). Gå och lär dig den när du nu bor där…………då blir det lättare att träffa folk när du kan tugget.

  5. om han har råd så borde han vara hemma mer med dig. han är givmild med det materiella men snål med tiden han ger dig. det är lätt att ge pengar och saker men många snålar med tid till vänner och partner. hoppas ni löser det på något sätt, kram!!

  6. Hatar också Österrikes dialekt. Ungefär som att försöka förstå tonåringar från nordvästra England, där jag spenderat en del tid: – knappt att man hör att att det är rätt språk, och så låter det för jävligt…

    Du har skrivit ett par inlägg med ungefär samma stuk nu, om att du är typ understimulerad, behöver nytt osv. Du vet vilka jag menar, och du kan ju lätt hitta min tidigare kommentar som är helt on topic även här om du vill.

    Inte din pappa, jag vet, men – jag är litet orolig för dig. Du har en dragning till det mörka och råa i tillvaron. Kommer du att hitta på något riskfyllt projekt igen?

    Det bästa vore nog om du kunde hitta glädjen i att utveckla ditt konstnärskap åt något utmanande och spännande håll, utan att framkalla tittarstormar och psykbryt igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s