Vad om…

cry cry2

 

Idag köpte vi äntligen en ny kamera. En canon blev det, vanligt liten digitalkamera fast den är svart med glitter på… 😉

Känner mig så gammal. Snart 23 år, det är väl ingen ålder tänker ni men jag blir påmind varje dag att jag åldras. Allt åldras, det är sorgligt.
Hade jag fått en önskan skulle det vara att bli odödlig. Aldrig dö, aldrig säga farväl.
Men det skulle vara vidrigt att se alla man älskar dö, veta att allt bara fortsätter. Ingen bryr sig egentligen, livet tickar på.

Det är hemskt det är, när allt bara tickar på. Vänner man haft som försvunnit, personer som varit viktiga är inte längre sådär superviktiga i ens liv längre.
Man glömmer bort varandra, kanske ägnar en tanke då och då men ändå… Du är bortglömd.

Jag skulle vilja bjuda alla som varit viktiga för mig på middag, bara för att inte säga farväl. Vill aldrig säga farväl. De skulle få träffa varandra och veta att de alla har en sak gemensamt – mig.

Gud vad jag babblar, vet inte ens vad jag vill komma fram till. Att det är jävligt jobbigt att veta att man en dag dör.

2 reaktioner på ”Vad om…

  1. Du har rätt Hanna. Det Stora Svarta Hålet som vi alla ska sugas ner i, förr eller senare. Åtminstone vi som är någorlunda friska och harmoniska skulle nog alla tacka ja till ett erbjudande om evigt liv.

    Det betyder INTE att dina år vid liv är meningslösa. Alla gör vi skillnad för vår vår omvärld, och du kan fokusera på att vara en plusvariant, så mycket det bara går, Och ha litet kul på vägen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s