Hur man blir av med panikångest

panikWow… Så många som lider i tystnad.

Panikångest är något man inte riktigt talar om att man har högt. Det är tabu att prata om det, något jag vill ändra på.
Min egen PÅ fick jag genom år av stress och livshändelser som jag bara stängde in i min inre ”kista” tills det tillslut blev för mycket. Pang, sa det… Och jag fick min första attack i direktsänd TV.

Jag trodde jag blivit galen på riktigt, att mitt liv var över, att jag ALDRIG någonsin skulle klara av att gå ut från lägenheten i Vallentuna. Jag satt hela nätterna och skrev långa inlägg på diverse forum om min ångest, hur fan kan den försvinna?
I december försökte sjukdomen klamra sig fast vid mig, i januari gick jag inte ut genom dörren, i februari hade den ett järngrepp om mig.
Peaken, eller toppen av ångesten var när jag stängde in mig på mitt rum och låste dörren.
Katastroftankar, känner ni igen det?

Tänk om jag…
Tänk om jag…
Tänk om jag blir galen nu och stoppar en kniv i hjärtat. 

Jag var seriöst rädd för att göra det, för jag hade ingen kontroll över min panikångest. Jag visste aldrig vad som skulle hända om jag fick en attack.
Detta är något jag i efterhand fått veta är fullt normalt, du är inte galen för du tänker såhär.
Det är ett bevis på att du aldrig skulle kunna mörda någon, hoppa ut genom fönstret eller säga något galet… Det är ju din fobi, och inte utsätter vi oss för våra fobier?
Det är som att ha fobi för spindlar och sedan få för sig att ta ett litet spindelbad med 1000 spindlar.

Såhär gjorde jag i början av min rehabilitering.

1. Jag insåg att jag behövde hjälp, professionell hjälp. Började KBT.
2. Jag började med det värsta att exponera… I detta fall handla mat på konsum. Efter detta blev det lättare, för det värsta var ju över.
3. Började motionera. Lite i taget, från 10 minuter om dagen till tre timmar. Jag hade aldrig några tvång, orkade jag inte gå en timme gick jag 30 minuter istället. Promenera/jogga för att varva ner och göra av med onödig energi. 
4. Jag fick medicineras, under de värsta perioderna tog jag Lergigan (som är ångestdämpade) fem gånger om dagen. För att träffa en vän behövdes 75mg, det vill säga tre tabletter. Illa, men med tiden började jag minska intaget och idag behöver jag inte längre ”min bästa vän”.
5. Jag tog tag i gamla spöken, förstod varför just jag fick panikångest. Idag har jag ”lättat på trycket” och gjort rätt för mig.

En person som mår bra inombords får inte panikångest, så enkelt är det. Hoppas mina tips hjälper er i rätt riktning… Men det viktigaste är…

Panikångest går ALLTID över. Du varken dör eller blir galen. Sluta lev ditt liv efter din panikångest, det är ingen demon eller ett monster som hoppar fram när du minst anar det… Det är du själv som skapar din ångest.

Live-the-life-box

5 reaktioner på ”Hur man blir av med panikångest

  1. Så bra att du skrivit detta Hanna, jag tror du kan hjälpa, vägleda många unga (och äldre) att se att PÅ inte är något farligt, inget man dör av men det är fruktansvärt jobbigt men det finns alltid hjälp ! KBT är ett väldigt bra sätt och i början ev också medicinering. Tror att du kan hjälpa en del med detta inlägget.
    Sen måste jag säga, angående skulpturen i nästa inlägg, vem hade inte blivit glatt överraskad över att träffa den muppen bland de andra stenarna på stranden, :).

  2. Bra inlägg 🙂
    Kan du inte lägga ut lite mer bilder på staden, eller från där du bor? Skulle vara kul! Älskar dig och din blogg Hanna. Kram

  3. Är du dum? Panikångest är någonting man ALLTID får lova med det, det går inte bort. DÄREMOT kan man medicinera sig och göra övningar, så du vet hur du ska göra för att leva med det.

    1. Nu e du ute o cyklar vännen! Man kan ha panikångest en gång i sitt liv, eller två, eller flera, eller som en sjukdom. De som får det som sjukdom är människor som vid 3 eller fler tillfällen under en månad får återfall. Människor kan leva med det i några månader eller i flera år. Man måste alltså ABSOLUT INTE leva med panikångest, kolla runt på nätet så får du läsa om människor som haft det i några månader/år och blivit av med det. Panikångest är bara psykiskt, så om du väljer att enbart medicinera dig och inte förändra på din livssituation/tankesätt så kan det kanske finnas kvar. Man måste gå djupt in och försöka förstå varför man har det, sen lösa problemet och då blir man av med det..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s