A note from someone who knows

Vi gör lite avbrott i Jenna experimentet och pratar om något annat idag… Nämligen Hanna Widerstedt.

Jag fick syn på denna artikel idag. En artikel som fick det att hugga till lite extra i hjärtat.
För att göra mig kort – en ung tjej på bara 16 år ( hon har inte ens börjat sitt liv?! ) tog sitt liv på grund av sin nyfunna fiende Aspergers Syndrom.
För er som inte vet vad AS är kan jag berätta att det är ett lätt funktionshinder. Jag vill inte ens skriva funktionshinder eftersom jag själv anser att det inte är det.
Däremot kan jag tänka mig att Melinda blev behandlad som ett, ursäkta ordvalet, riksmongo från dag ett när hon fick sin diagnos.

Det är så livet är när man har AS, man är i en ständig gråskala. Vet varken ut eller in vem man är. Du ser ju helt normal ut, det är hur du fungerar på insidan som gör dig annorlunda.
De som inte känner dig kommer behandla dig som vem som helst, och du fattar inte vad de menar. Det är som att vara på en annan planet med alla dessa sociala koder, sarkastiska toner och kroppspråk.
Du blir behandlad som om du vore tio år, fastän du är över 20. Detta, mina vänner, förstör ens jävla självkänsla.
De förstår att de är annorlunda, de vet bara inte hur de ska passa in i det stora pusslet som heter social kompetens.

Tänk dig att du för en konversation med någon. Att se denne i ögonen ger dig hjärtklappning. Det är för intimt. Personen börjar skoja med dig och du kan inte avgöra om du ska skratta eller inte. Personen tar på dig, och det känns som om denne hugger dig i ryggen med en yxa. Det gör ont på riktigt, därför ogillar du beröring.
När du ska till frisören gör det ont, för personen klipper ju av ditt hår.
Du har ett specialintresse, och du tycker om att prata om det. Du får inte prata om ditt intresse, varför inte? Du tycker ju det är roligt? Hela tiden säger någon till dig att du ska sluta bete dig konstigt. Sluta samla på bilar, tågtabeller, mangaserier eller whatever.
Detta är din hobby och det måste tystas ner för du är tydligen konstig?!
Det är så mycket en person med AS inte förstår, för det känns bara inte viktigt. Jag förstår detta. Vem tycker egentligen det är roligt att prata väder? Vi gör det för det är trevligt.
Men en AS person vill hellre vara produktiv, inte slösa tid på nonsens.

 När Melinda blev skickad till BUP kan jag inte ens föreställa mig den förnedring hon fick. 16 jävla år, man är mitt uppe i puberteten och känslorna har krig, då plötsligt får man reda på att man inte är ”som alla andra, och aldrig kommer bli det”.
I negativ klang, för man ska ju vara som alla andra enligt dagens ideal. Föreställ er den ångest, det är som att ha kronisk cancer och veta att den aldrig kommer försvinna helt.
Att hon tog sitt liv för hon inte ville bli behandlad som en förståndshandikappad är vidrigt. Jag kan tänka mig att hon hade talang, för de med AS har alltid det.
Leonardo Da Vinci hade talang för att skapa, det hade Melinda också. Da Vinci hade asperger, Melinda med.
Jag hade velat se hennes konst, för jag är säker på att den skulle vara grym.

Lägg resurser på hur man behandlar unga med asperger på riktigt. Skicka dem för fan inte till BUP och förstör deras liv. De är känsliga väsen så visa för i helvete respekt. Fokusera på vad AS faktiskt är, en jävla gåva.
Du är inte som alla andra, och det är en komplimang.

 

 

 

15 reaktioner på ”A note from someone who knows

  1. Jag har inte riktigt fattat tidigare vad egentligen AS är eftersom jag inte tycker mig ha märkt något på ”utsidan” direkt på dessa personer. Det du beskriver nu gör att jag förstår lite bättre. Det är SÅ tragiskt och vidrigt att en så ung person måste sätta livet till för att hon/han inte får rätt vård direkt. BUP mfl måste ju verkligen sätta in all hjälp direkt för att vara ”annorlunda än alla andra”, måste det vara något negativt ?? VEM vill egentligen vara ”som alla andra” ? Vad är rätt och vad är fel i att vara ? Alla behövs och kompletterar varandra och vi borde ha större tolerans och förståelse för varandra. Det är min önskan om framtiden.

  2. Jag fick veta att jag hade aspergers när jag var 15, är 19 idag. Jag får ingen som helst hjälp utav psykiatrin. Jag har fått lära mig att leva med det på egen hand. Försökt lära mig att vara runt andra människor, men oftast orkar jag inte. Jag har ingen utbildning, för det finns inte riktigt något sätt att plugga på som passar mig. Har ADD också, vilket försvårar just pluggande. Men vart finns min hjälp? ingenstans. Utan min familj hade jag aldrig orkat leva, lever mer för deras skull än min egen. För den här världen är inte gjord för människor som mig. Jag passar inte in någonstans. Försöker få hjälp och hitta sätt att få ett liv på. Men jag har börjat tvivla på att jag någonsin kommer få vara lycklig..

  3. Nej de har inte alls ALLTID en talang, nej det är inte gåva för alla med AS, jo det syns visst på en del. AS är ett väldigt brett begrepp som innefattar väldigt många olika personligheter. Min syster har inte något specialintresse. Det syns direkt när man ser henne att det är något som inte stämmer. Det är inte en gåva för henne. Hon bor på ett gruppboende för hon kan inte ta hand om sig själv.
    Hon har inga problem med att folk ser henne i ögonen, eller tar i henne, eller klipper hennes hår.
    Iom gruppboendet har jag träffat väldigt många med AS, antagligen fler än du, och jag tycker du ska ta o läsa på lite innan du sätter dig och drar alla över en kam, för du har bevisligen inte en aning om vad du pratar om. Ja en del, väldigt få, är som du beskriver det, men väldigt många är som min syster, inte funktionella i samhället, de har inte nån jävla gåva.

  4. Att säga att dom med AS är som alla andra är som att säga till dom att dom har inga problem. Men det har dom. Dom är inte som alla andra och därför har dom problem, eftersom andra har problem med dom
    Men skulle folk börja försöka förstå och tolerera dom mer skulle dom nog må och klara sig bättre

  5. Shit vilken artikel och sedan detta inlägget
    Samhället är hemskt, så är det
    Att vi inte ens får veta att det finns sånna här sjukdomar genom skolan är också konstigt! Jag hade ingen aning om vad Aspergers va förren jag såg det i en serie
    Det var intressant och jag började söka information om det
    Aldrig trodde jag att det var så här
    Jag ser det också som en gåva
    Hellre va positiv än negativ!
    Kan du prata om bipoläritet, läst massa pm det men förstår inte riktigt och har en kompis dom har det
    Vi är inte så nära dock men ändå
    Älskar dig Hanna och din blogg
    Stay strong 🙂

  6. Da vinci med flera tros ha haft aspergers, flera ”genier” har fått flera diagnoser applicerade på sig, men diagnos ges inte till någon individ utan en utredning vilket inte kunde göras på Da vincis tid då aspergers under hans tid ”inte existerade”. Så att säga att Da Vinci eller Einstein eller vem det än må vara ”hade”, istället för att ”de tros ha haft” aspegers/annan/flera andra diagnoser är missvisande och faktisk rätt illa då man applicerar något på en person som inte går att bevisa, det är lika illa att självdiagnotisera sig själv.
    Sedan när det gäller att säga till någon att ”såhär kommer du vara hela livet” är det ju hemskt men stämmer faktiskt inte, då man gjort undersökningar och bevisat att människor med asperger kunnat utredas senare i livet och att det då visat sig att de fungerar så högfunktionellt att det inte längre kan uppfylla de kriterier för att ha diagnosen asperger.

  7. Jag vet också hur det är… jag var ständigt behandlad som en ursäkt, alltid o än är. Fick reda att jag hade AS när jag var ca 5-6 år men fattade då inte vad det var för ens när jag blev något år äldre… Min självkänsla försvann eftersom folk hela tiden tryckte ner mig och varje dag så var jag som en alien bland folk, studerade hur de var i olika situationer och hur de reagerade, allt för att vara ”normal” som alla andra. Folk föredrog hela tiden att säga ”Ja men hon har AS… därför är hon som hon är…” varje gång jag visade tecken på att jag var ledsen, deprimerad eller något annat. De själva fattade inte att jag var sån efter hur de behandlade mig. De gjorde illa.
    Folk idag dömer efter vad de tror. Om någon frågar vad AS är så säger andra ”Slå upp på nätet” o då kommer självklart Wikipedia upp som förklarar som en idiot. Tack vare alla idioter där ute som har gjort illa mig genom att ta mig som en ursäkt genom AS för att de själva inte vill hamna illa däran efter hur de egentligen behandlade mig o för att alla litar på Wikipedias skitförklaring så har resultatet gett en 16 årig (snart 17) tonårstjej djupt sårad, ständigt förvirrad som alla andra ”ASare” där ute, dömd för mina pubertetsbesvär o för andras avundsjuka skitsnacksrykten m.m….

    fuck AS… den finns dock ej mer men folk vill ändå använda den som en ursäkt för att slippa undan…

    Jag längtar till en värld där folk är folk. Ingen mer dömande och patetiska diagnoser för att man inte är ”normal”… faktum är att vara ”normal” finns inte… INGEN är ”normal”… bara man är sig själv så är man ”normal”.

    Tack för jag fick dela ❤ Behövde skriva av mig, till alla som förstår situationen thanks people ❤ :'3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s