Get dead

Förlåt mig för jag inte skrivit på några dagar. Min fina mamma och hennes vän har besökt mig, vi har haft det riktigt mysigt de senaste dagarna. Imorgon åker de hem och det betyder vardag igen för mig. Jobb, jobb, jobb. 
Förutom samarbeten så kommer jag gå på ett möte om att sälja tavlor här i Berlin.

Men nu vill jag skriva av mig, ordentligt. Jag behöver lufta av mig mina tankar. 

Jag äcklas av den här kändisvärlden. Fy fan vad vidrig den är. Jag äcklas av de kändiskåta människor som likt förbannat försöker rida på andras framgång. 
De är som hyenor, flugor, kackerlackor man stampar på. Så lite betyder det för mig. 
Vad fan spelar det för roll att folk vet vem du är? Du är fortfarande en liten prick på jorden. Hur kan du vara så bekräftelsekåt att du tar varje chans att försöka bli någon som räknas?
Jag älskar att inte vara i Sverige, jag älskar att vara ifred. Nu blir jag inte förbannad för någon kommer fram, för det händer inte här.

Äntligen får jag jogga ifred utan att en 12-åring ska jaga mig.

När jag var yngre ville jag inte bli känd, jag har aldrig velat bli det. För mig är kändisskap som en sjukdom. Yta, falskhet och ännu mer yta. Vad spelar det för roll? 
När jag fotades på Villa Kult sa fotografen att mitt ansikte var perfekt, då blev jag irriterad. Jag vill inte att du kommenterar mitt utseende, utan min utstrålning, det är vad som räknas.
Jag vill inte glassa på event med människor som man inte kan ha en ordentlig diskussion med. Jag vill umgås med människor som inte suger ur min energi, jag vill känna att de människor jag väljer att ha omkring mig ger mig något tillbaka. De människor som likt förbannat hänger på Stureplan och inte ens har råd att betala inträde är… patetiska. VIP, jo men tjena.

Fyfan, jag är så arg just nu. Inlägget är säkert rörigt, men spelar roll.

De människor som älskar att vara lite ”Vip”, vad är de för några egentligen? Inser de inte hur ytligt och larvigt de är? De kändisar vi har här i Sverige är inte ens välbärgade… Varför tror ni de tigger gratisprylar och gratisdricka för? De har inte råd annars. 
Nu pratar jag inte om de människor som är erkända, utan de som är kända för att ha klantat sig i TV. De är lite high life några månader, sedan börjar dokusåpatrollen umgås med varandra och leka superstars. Dokusåpamänniskor. 
Ingen person som blivit känd för sin talang, direkt.

Inga pengar. Ingen intelligens. Ingen karaktär. Ingen jag vill lära känna. Gaah. Att jag tillåter mig att bli provocerad är dock ganska okej. De lyckas provocera mig med sitt snyltande och brist på mänsklighet. 

Over and out.

5 reaktioner på ”Get dead

  1. Väldigt klokt skrivet. Jag blir precis som dig förbannad på folk/personer/stjärnor som tror sig ha ett högre värde. Personer som gör allt för att hamna på bild med personer av ”värde”. Och de ”stjärnor” som gör allt för att se bra ut på ”rätt” event. En fruktansvärd personlig upplevelse hade jag med en känd amerikansk fotbolls spelare på ett välgörenhetsevent I pittsburgh för något år sedan. Han kommer fram, medans jag står och pratar med en av sponsorerna till eventet om frotsatta event och sammarbeten. Han avbruter otrevligt tar min hand och drar iväg mig och vill ta bilder och skåla I champagne. Jag avböjer artigt. Får svaret tillbaka att jag ska vara stolt/nöjd över att han kom fram och ville fottas och bjuda på champagne, att jag skulle se glad ut för alla har minsann inte den turen att vara tillsammans med en kändis, och tyckte det va löjligt att jag hellre stod och pratade med en betydelselös medelålders man.. Detta fick det att vända sig I magen på mig, mitt hjärta att slå I 190 och en påtaglig ilska syntes nog tydligt. När jag sedan vräker ur mig, du är inte så speciell som du tror och att du skulle vara mer berydelsefull än någon annan får mig att vilja kräkas. Efter detta senariot kommer flera olika personer upp till mig och säger precis samma sak som han sagt, du förstår inte vilken tur du hade och du sumpade din chans, jag förstår inte varför du sumpade din chans han är ju känd. Tyvärr finns idag allt för många personer som gör allt för att hänga med en kändis även om denna är vidrig och har storhetsvansinne som saknar vett och etikett och beter sig som svin.

  2. Men nu är du ju känd, och du kommer få dras med kändisskapets nackdelar och fördelar. Det e väl bara att göra det bästa av det antar jag. Fortsätt att vara dig själv bara. Ta vara på riktiga vänner, och håll ”idioterna” på avstånd.

  3. Det var ett bra och intressant inlägg. En del som blir kända får lite hybris och det är nog för att de går från att vara okända till att bli igenkända av folk på kort tid och det påverkar människor väldigt olika. En del tar det bra medan andra tar det sämre och låter det stiga en del åt huvudet. Om man är känd för att bara varit med i en dokusåpa så är man känd för bara det till skillnad från om man är skådespelare, idrottare eller varit med i tv av någon annan anledning. Det är inte lätt att leva med ett kändisskap och paparazzi-fotografer i början men de som varit med ett tag lär sig hur det fungerar och att fotografer jagar en för att det är deras jobb, inte mer med det, lite synd om dem men det är ju ett jobb. Kändisarna gör det de ska och har karriär och tjänar pengar. Dem det är mest synd om är de som sitter framför teven och ser hur kändisar lever sina liv, läser kändistidningar osv. De har ofta tråkiga liv och tycker det är roligt att ta del av andras liv genom teve och kändismagasin.

    Krogköer, listor och restauranger där man måste boka tid flera veckor i förväg eller känna någon viktig person avskyr jag. Det skapar efterfråga till krogar och restauranger som konsumenterna/gästerna får betala för i form av att smöra för vakter, vaktchefer, kockar eller vem som har hand om restaurangbokningar.
    Ser jag en kö till en krog så går jag vidare till en utan kö, fast jag går inte ut så ofta gör hellre andra saker och om jag går ut och äter blir det till restauranger där det finns plats den kvällen. Är det fullt går jag vidare eller äter hemma.
    Det finns ett tv-program om kockar som tävlar om att få jobba på någon stor känd restaurang och de stressar ihjäl sig och skriker på varandra och är otrevliga. Det är ju bra att de känner så stor entusiasm men det handlar inte om något viktigt direkt utan om att laga mat…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s