Expose

Jag funderar ibland här på kvällarna, i och för sig funderar jag alltid. Tänker och grubblar, försvinner i min egna lilla bubbla.

Det finns personer som gör allt i sin makt för lite uppmärksamhet, de hittar på historier om sin uppväxt… De brer alltid på, de låter inte något gå till spillo.

De har haft en hård uppväxt och ingen förstår dem. Problemet är att dem tror att de är komplicerade, men de är snarare inte komplicerade för fem öre.
Jag ser igenom deras lilla fasad, deras fasad av ett behov att få tröst och blickar. De vill vara det lilla lammet alla klappar på och ger godis.

Jag minns när jag var kanske fem år. En person i mitt liv jag endast känner avsky för i vuxen ålder hade som vanligt fått sitt lilla utbrott och kastat ner mina saker genom fönstret. En otrygg människa som inte kunde kontrollera sina känslor.
Han skrek att en femåring var en jävla idiot, äcklig och värdelös.
Flera gånger i veckan gjorde han såhär, jag förstår fortfarande inte varför. Nu på senare tid har jag förstått att han var sociopat.

Jag plockade upp mina saker som var alldeles blöta, klockan var halv 12 på natten. Jag grät i min ensamhet, jag orkade inte mer. Den här människan skadade mig, han gav mig ärr som aldrig kommer försvinna.
Fly, rymma, börja om. Redan här började mitt behov att fly. Fly allting, bara få vara ifred.
Tog alla mina leksaker i en stor blå påse, gick in igen.
Torkade bort tårarna, ingen fick se mig svag. Ingen får någonsin se mig gråta.

Än idag gråter jag inte, det går inte. Jag vill aldrig bli sedd som ett offer. En person som mjäkar om sin uppväxt är svag, de vet inte hur det känns att må riktigt jävla dåligt. Den som inget säger, är den som vet.

art3

15 reaktioner på ”Expose

  1. Jag är typ likadan, jag vet inte om mina närmsta kompisar sett mig gråta, tror inte det, inte ens mina föräldrar, om man inte räknar typ när jag var jätte liten och man började gråta för att man tappade en leksak.. Man vill inte att alla ska stå där och fråga massa saker och trösta en, då gråter jag hellre när jag är ensam i så fall..

  2. Du är verkligen en djup person med mycket bakom dig. Man vet inte så mycket om dig och du skriver sällan om dig själv, det är det som får mig inspererad. Du är även stark, att du klarat dig genom så mycket.
    Det blev verkligen tungt för mig att läsa det här inlägget, för jag vet precis hur det är, jag har också varit med om mycket, men det är bara att kämpa vidare och se fram emot det nya.
    Kram Hanna, det finns många som älskar dig idag, jag är en av dom.♥

  3. Jag håller med, det kan vara påfrestande med människor som ständigt pockar på uppmärksamhet och tar på sig offer-rollen. Men om du vet någonting om psykologi och människors utveckling sa vet du också att det är människor som har blivit skadade i sin barndom och som förmodligen aldrig har blivit accepterade eller älskade som små. När man vet det så ar det lite lättare att förstå deras beteende. De gör oftast det bästa de kan med de förmogenheter det har. Det jag inte förstår med dig är att du är så uppenbart i behov av uppmärksamhet och bekräftelse av andra, men du verkar helt i förnekelse av det själv. Den lilla historien du berättar om dig själv som 5-åring skriker efter bekräftelse och ett behov att andra ska tycka du ar stark och duktig. När du säger att du aldrig någonsin skulle låta någon se dig gråta, att det skulle vara ett svaghets-tecken, då vill du att andra ska veta att du ar stark, du visar inte känslor. Jag tycker det är helt tvärtom- det ÄR starkt att kunna gråta, för sig själv eller inför andra. För om du är stark, varför bryr du dig då om vad andra tycker om att du gråter. Det är modigt att kunna visa sina svaga sidor, inte tvärtom.

  4. Jag tror att det kan vara du som vill vara lammet, då du hävdar att du inte gråter bara ett par veckor efter att du själv publicerat en romantiserande bild på dig själv gråtandes (?) till hela landet att beskåda. Du ser ner på dom som spiller på sina känslor och kallar dom okomplicerade och uppmärksamhetssökande, i nästa andetag berättar du om ditt egna tragiska barndomsminne till tusentals(?) människor du inte känner. Är du så här motsägelsefull med flit? Kan det vara ett nytt alter ego?

    1. Jag har faktiskt tänkt exakt i dina banor. Denna ständiga motsägelsefullhet, vad ÄR det ? Någon annan roll eller ??? Jobbigt, svårt, konstigt……………………

  5. Du gillar inte svaga personer för att du själv inte tillåter dig att vara svag. Det e lättare att bara stänga av och vara kall och hård. Och det e nog inget man väljer, utan det sker nog som en automatisk försvarsmekanism efter en lång tid med ångest.

  6. Du har ju skrivit massor om din jobbiga uppväxt Hanna; acne, mobbing osv… nu även trakasserier i 5årsåldern! Stackars lilla Hanna; inte konsekvent eller logisk för fem öre, Glashus anyone?

    Sorry men du förtjänar en smäll litet då och då för dina vimsiga och samtidigt arroganta inlägg.

  7. Fel. Det är inte svagt att visa känslor, tvärtom är det en styrka. Det är enkelt att hata, enkelt att bygga murar och kedja fast sig i kedjor för att slippa möta sig själv. Det är en styrka att älska de som hatar, att öppet kunna vara sentimental jämtemot sina medmänniskor. Det värsta man kan göra är att lära sina egna barn tex. att man absolut inte ska visa känslor. Att det är skamligt att gråta, känna.

    Vissa väljer att prata om sin uppväxt för att de helt enkelt är bra att dela med sig, kanske kan det hjälpa en annan i samma situation eller hjälpa en själv att bearbeta. Slippa bära bördan själv. Just saying!

  8. Så bara för att man pratar om sina problem, så är man svag? Jag brukar hålla med om mycket du säger, och tycka att du har smarta saker att säga, men detta, jag är ledsen, men det visar bara att du är helt inkapabel till att förstå att andra människor också mår dåligt. Olika människor har olika sätt att hantera sina problem, vissa pratar, visa håller tyst, visa gråter, vissa sätter upp en stenhård yta. Du måste bli mer nyanserad i ditt sätt att se på människor.
    Och förresten, du har ju pratat massvis om hur dåligt du har mått, la dessutom upp en bild på när du grät häromdagen. Hur förklarar du det, med något annat än att du är en av dessa svaga människor du äcklas av?
    Och att kalla ett barn som agerar ut för sociopat bevisar bara än en gång att du inte förstår någon som lever utanför din egen lilla bubbla och den värld du byggt upp runt dig själv. Nu vet jag inte bakgrunden till historien, men jag skulle säga att detta var ett barn som mådde fruktansvärt dåligt, och allt han gjorde utåt, var ett sätt att stilla allt som rörde sig inom honom. Okej att du inte förstod det då, man kan inte kräva vad som helst av en femåring, men en vuxen kvinna som säger sig ha gått igenom så mycket och mått så dåligt, borde ha lite mer förståelse. Man är inte svag om man ber om hjälp, snarare starkare än vad du någonsin kommer bli, som känner att du måste stänga in allt inom dig. DET är en svaghet om något.

  9. Och ja, självklart ber jag om ursäkt för det sista i min kommentar då, eftersom det var jag som tolkade och förstod din text fel. Men faktum kvarstår, du behöver lära dig att människor är olika, och man är inte svag bara för att man inte hanterar problem på samma sätt som du gör.
    Ha det så bra Hanna, och stort lycka till i Berlin!

  10. hej jag är en tjej på 14 år som älskar att måla/rita och din konst insperar mig så mycket skulle inte du kunna skriva lite tips om hur man skuggar med akryl färg?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s