Bully miss Widerstedt

Vara ensam på helgerna. Ingen ringer. Stirrar in i väggen. Tänker hur de andra har roligt med varandra, de sitter nog inte hemma och väntar på ett samtal som aldrig kommer.

Mobbning gör så ont. Det är hemskt att vara tio år och inte vilja gå till skolan. Få en behandling av andra barn som inte ens finns en ursäkt till.
Många vuxna ursäktar mobbning med att ”Den som mobbar mår själv dåligt

o1

 

Desperat efter kärlek.
Så långt att jag blev ihop med en man som psykiskt misshandlade mig.

Alltså, URSÄKTA? Vad är det för skit? Hur kan en vuxen person vara så arrogant? Hur kan de vifta bort ett sådant problem mot ett barn som varje dag får utstå våld, kränkningar, ångest och sitta ensam på rasterna.
Vad gör en lärare för att förhindra att dennes elever blir mobbade, frågar jag mig själv. De kanske kallar in de som mobbar till ett möte, men sen då?
Ni får sluta mobba.”

Jag minns när jag var tio år, de ord jag varje dag fick höra. De förföljer mig ännu.
”Du är så jävla ful”
”Du kan inte ett skit, du är dum i huvudet”
”Ingen tycker om dig”
”Hur känns det att vara hatad av alla i klassen?”

Jag minns att jag satt bakom en kille som mobbade mig varje dag. Varje jävla dag viskade han till mig hur värdelös och äcklig jag var.
Vi satt längst fram, och jag sätter min högra hand på att vår lärare hörde varenda litet ord.
Vill ni veta vad läraren sade efter sex månaders mobbning mot mig?

o3

 

 

Att skapa är inget man får vänner på, tyvärr.

”Robin, du får sluta vara så elak mot Hanna. Hon kanske blir ledsen”.
Klart som in i helvete jag var ledsen. Jag var tio år och var redan deprimerad. Jag var tio år och tjatade på mamma om laserbehandling mot min acne. Jag var tio år och sparade alla pengar för att köpa en dyr creme mot finnar. De pengar som egentligen skulle gått till att ha roligt, gå på Gröna Lund eller någon barnvänlig aktivitet.
Men nej, Robin sa varje dag hur äcklig jag var som hade acne.
Robin förföljde mig i flera år, hans ord viskade fortfarande i mitt öra. Jag var så jävla ful och äcklig. 
Värdelösa Hanna.

Men nu när jag är vuxen, tänker jag tillbaka på det där. Jag är inte längre arg på Robin, jag är arg på min gamla lärare.
Läraren som hörde allt men inget gjorde. Han som accepterade att sin elev fick höra dessa jävla glåpord varje dag.
Hur sover han om nätterna, vill jag fråga honom.

o4

Hur sover du när du vet att du inte gjorde ett skit mot ett barn var mobbad?

23 reaktioner på ”Bully miss Widerstedt

  1. Jag gickni ekebyskolan när jag bar yngre och blev också mobbad och vägrade att gå till skolan, men ingen lärare gjorde eller sa npt. Lärarna där sög/suger

  2. helt sjukt vad du bytt upp dig… från tjockis edvin på 1,60 cm till en stor muskulös ryss 😛 inte för att va den, men jag skulle inte banga på att sätta tänderna i alex… 😉
    snällt av han att ge dig en studio i härliga berlin btw, hoppas ert bröllop blir snart!! är man bjuden tro?

    ps… ja, vi känner varann, e ingen stalker =P

  3. Hemskt att du blivit mobbad, ingen förtjänar det. MEN du själv har mobbat och hängt ut folk både på thisisnotablog.devote.se och den som du blev känd för. Den sist nämnda kan jag gissa mig till att du mobbade folk via eftersom du ville spegla dagens samhälle men är det okej att få andra att må dåligt för att göra en poäng? Vad säger du?

  4. Det är hemskt med mobbing, men du är fan lika hemsk! Minns att du precis innan du blev ”känd” skrev riktigt elaka kommentarer på min blogg för ett par år sedan. Jag skrev om min vardag och bloggen var som en slags terapi, började må bra. Så kommer någon som du och trycker ned mig på personliga plan. Du är en riktigt rutten person, Hanna. Manipulativt psykfall som tröttnade på att vara blond och hora och byter personlighet. Du är sjuk, precis lika vidrig som vilken mobbare som helst.

  5. Du skriver så bra. Jag har tittat genom ditt nya blogg nu. Visste från början att det du spelade var inte riktiga du. Tänkte att du ville nå upp till någonting som du strävar efter. Så jag har liksom inte varit så intresserad av dig som bloggerska tidigare förrän nu. Mycket intressant innehåll i bloggen och jag gillar dina berättelser om vad du har gått igenom. Du verkar vara en stark och smart personlighet, inte den jag har hört och läst om ”Hanna W. är dum i huvudet. En hora osv.” Gillar din blogg faktiskt…

  6. Blir berörd av texten, denna berättelse från din barndom.
    Du är otroligt stark som tagit dig upp, visat att du är raka motsatsen mot vad dina ”kamrater” har sagt.
    Du är en riktigt inspiration. Du är dig själv, du står för vad du tycker, vill och ska göra.
    Man sätter sig inte på Hanna hur enkelt som helst.

  7. Fyfan va rätt du har. Känner igen det där så jävla väl. Samma var det när jag gick i skolan. Dom tom jagade mig genom skolan och jag sprang in på deras kontor för att dom inte skulle våga ta sig in dit men det gjorde dom och stog och sa hur dum i huvudet jag var. Mitt framför alla som satt där på kontoret. Inte en käft sa någonting. Sen gick mobbarna och jag stog där själv och bröt ihop. ”Är det här varför du skolkar?” frågade en kärring. No shit. Jävla idioter.

  8. Väldigt vacker bild. Tyvärr är det så att många lärare ignorerar för att barnen ska göra något själva men alla är inte så starka, dessutom ska lärarna kolla så att inget barn blir mobbad, jag har varit med om samma sak under hela skoltiden, blivit kallad ful och tjock och varit utfryst, lärarna har bara sagt till, jag gick till och med på ett gymnasium, linjen barn och fritid, lärarna gjorde nästan inget jag fick vredesutbrott och det ända dem gjorde var att skicka in killarna i ett rum och be dem att be om ursäkt men dem sluta ju ändå inte och det var efter ett år nästan som dem hade hållit på och jag sa till varje gång och lärarna såg på bara … Du är en underbar och stark människa önskar att träffa dig en dag:)

  9. Jag var också mobbad, och är idag sjukskriven (utan full gymnasieutbildning) sedan 4 år tillbaka på grund av borderline med stora inslag av sxhizofreni och social fobi, och anledningen är för att ”barn kan vara elaka”? Nej, för att för få vuxna som ser inte agerar. Det är så lätt att skylla på att barnen själva mår dåligt eller gör det för att passa in, men hur dåligt mår inte offret? Det är så sjukt hur människor ser på medans någon annans liv blir förstört. Jättebra pch fint skrivet Hanna, du är en riktig inspirstion.

  10. Okej, jag känner igen mig så sjukt. Redan när jag var åtta började jag få finnar, acne. Och det är hemskt, jag blev mobbad och sökte tröst hos den enda personen som var populär och jag trodde hon brydde sig. Men sedan började även hon, hon var i princip den enda vännen jag hade, men sedan började hon lägga kommentarer som ”Hur fan kan du visa dig bland folk när du ser ut sådär” och liknande. And it hurts like hell, jag trodde det skulle ha gjort mig starkare vid det här laget, men jag kan fortfarande höra och intala mig själv alla dessa ord i mitt undermedvetna och det har inte gjort mig starkare alls. Säger inte detta för att whina över mitt förflutna, säger det för allt du skrev kände jag igen mig på.

  11. asså jag fattar vad du menar! förra året gick jag på en skola som allvarligt talat sög! det var en kille i klassen som blev jätte mobbad av killarna och jag vet inte hur många gånger jag sa det till rektorn men han gjorde inget annat än tog ett litet snack med mobbarna sen efter en vecka var dom igång igen. Och när jag putta undan dom när dom skulle slå han så var det JAG som fick skäll av lärarna. Dom sa att ”jag skulle lämna sådant till lärarna” GUD vad arg jag blev! tillslut bytte jag skola.

  12. Jag känner så bra igen mig i det du skriver. Jag blev mobbad efter att jag sa till lärarna i min skola att de måste göra något åt den mobbning som pågick i min klass mot en ny tjej. Jag blev en ”tjallare” för något som egentligen var uppenbart för alla.
    När hon inte orkade längre och bytte skola fick jag ta hennes plats.

    Jag upplevde precis samma sak som du. Jag satt på första bänk med mobbarna bakom mig, de slängde glåpord på mig och läraren hörde definitivt. Jag låste min blick vid läraren som vägrade se mig, hon sa aldrig något. Ingen av lärarna sa något, någonsin. Nu var jag lite äldre när detta hände än du var när du var utsatt för mobbning. Men dessa ord jag fick höra smärtade ändå. De smärtar till viss del än idag.

    Jag är arg, men inte på mobbarna. Jag är arg på lärarna som tillät det. Jag ser henne ibland, min gamla klassföreståndare. Hon har fortfarande än idag inte sett mig i ögonen sedan jag gick ut högstadiet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s