Big blogger

Hur känns det att vara storbloggare igen?

Haha, jag är absolut ingen storbloggare. Det är inte mitt yrke. Bloggen har jag för att kunna visa er vad jag gör, mina projekt och verk.
Alltså, jag bryr mig inte om jag har 100, 1000 eller 100 000 läsare om dagen. Det som är viktigt för mig är att jag får nå ut med det jag älskar.
Era fina brev ni skriver till mig, det är vad som är värt något.

Dessutom är det för mycket jobb med att vara storbloggare. För många skandaler, jag skulle inte orka med det där igen.

pr1

 

Haha, den här bilden älskar jag. Bland de värre skandalerna. ”Hanna Widerstedt snortar kokain!!
Socker.
Det känns på något vis desperat, det här att be någon ta en suddig smygbild på en för att få lite fler läsare. Louis Vulgorette gjorde allt för uppmärksamhet, hon snortade till och med socker 😉

Samma sak med hackerincidenten, PR PR PR… Det fanns nakenbilder på LV. De var gjorda i photoshop, så nej, ni har inte fått se mig naken. Minns hur flashback gottade sig i alla mejl.
Om de bara visste vem som låg bakom allting. Jag visste vad som skulle läcka ut, men all PR är bra PR, inte sant?
LV behövde alla skandaler hon kunde få.

Alla graviditeter… Haha, hur många gånger var LV gravid? Tjugofem? De blev ju rätt uttjatade till slut.

pr2

 

Samtidigt, jag tycker synd om våra storbloggare. Tänk vilken press de har på sig varje dag. De flesta lever ju på rubriker och läsare, och om fem år tycker Sverige inte det är så intressant längre…
Sponsrade kläder, gratis hårklippning, gratis läppförstoring… Är det värt det?

1461587

 

Jag vet vad jag vill med mitt liv. Förlåt, jag är tjatig.
Men jag vill inte leva ett ytligt bloggliv, jag har provat det där. Tjejerna lider av psykiska åkommor. De är deprimerade, frustrerade, vill leva på riktigt.
En storbloggare kommer aldrig kunna resa till Chiang Mai i Thailand och gå på vandring i bergen. Hur ska de kunna blogga då?
De kommer inte kunna bada i havet, för vem ska fota dem?
Inte heller åka helt ensam till någon mystisk stad i Europa och bo på ett hostel – det kanske inte finns wifi?

Livet är begränsat. Bloggarna blir paranoida av alla som vill ha en del av deras goda kaka. Ingen vill vara deras vän på riktigt. De ytliga kindpussarna på stureplan och alla ”spexade foton” tas bara för den mindre bloggaren hoppas på en länk av den stora bloggaren.
Finns ingenting som är äkta. Allt handlar om läsare.

Bloggare har inga äkta vänner, de har snyltare och människor som alltid utnyttjar dem. Managers,företag, whatever. De blir alltid utnyttjade. De vet om det, de vet att ingen egentligen vill veta något om dem. Kändisskap förstör, det slutar aldrig väl.
Vet om flera bloggare som faktiskt varit i psykoser av all stress. De kan inte heller återhämta sig… För de måste ju isåfall blogga om det.

hanna-brunett

 

Så nej.
Tio månader som Louis Vulgorette räckte för mig. Nu är det annat som gäller.
Jag fyller snart 22 år, det börjar bli dags för mig att slå igenom internationellt. Går allt som jag vill kommer hela världen få se mina tavlor 😉

Min dröm är att åka till Japan, se massa japanska småtjejer skrika efter mig. ”Hanna, Hanna, we loooove your art!”

4 reaktioner på ”Big blogger

  1. Hanna! Jag kan vara din mormor!!
    Provocera gärna- men ibland- varför överdriva så? Om du har läsarna- varför vissa inlägg- nej!
    Men dom yngre läsarna tycker kanske att det är ok…förstår det- och det är väl bra- men jag tror inte det är du.
    Men alla gör det dom tror på!
    /a

  2. Haha jag förstog väl att din blogg eg inte hade blivit hackad utan att det var du själv.
    Men ser du inte storbloggandet som en sorts konstform då ? 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s