I once raped a child and I think I liked it

En gång i tiden kände jag en mytoman, vi kan kalla henne för Mikaela. Jag brukar tänka lite på henne ibland, hennes historier och behov av bekräftelse.

Vad gör hon nu? Är hon fortfarande likadan? Hittar hon fortfarande på att hennes egna pappa våldtog henne?

Efter Mikaela började jag intressera mig för människor i överlag. Vi vill gärna tro att vi är så komplicerade men vi alla är gjorda av samma skrot och korn. Du och jag är likadana egentligen.
Vi alla söker bekräftelse, vi söker endorfiner och vill må så bra som möjligt. Det finns inte en människa på vår jord som strävar efter att må så dåligt som möjligt.

Är vi inte tillräckligt stimulerade blir vi självdestruktiva, har vi för mycket ångest måste vi få ut den på något vis. Skada sig, droger eller andra sätt som inte är särskilt bra i längden.

Jag har träffat många nutcases, men det fanns en tjej på mitt gymnasium som ville visa hela världen hennes sorg. Hennes profilbild på facebook föreställde henne tillsammans med en hel del livsfarliga piller. Ibland kom hon till skolan enbart i kortärmat på vintern och visade sina armar, fyllda med färska blodiga ärr.
Hon var faschinerande, det här behovet vi alla har.

Se mig, hör mig, se mig, hör mig.

Vi alla behöver bekräftelse av något slag, vi vill alla hamna högst i rang. Alfahanne eller alfahona, vi vill alla sträva efter den titeln. Kvinnor vill bli befruktade och män vill befrukta. Allting börjar redan i skolan, det blir en rangordning.
Utanför, mobbade, okej, ganska cool, populärast.
Sedan på arbetsplatsen. Assistent, anställd, chef, vd, etc.

Vad är det vi strävar efter, egentligen?

5 reaktioner på ”I once raped a child and I think I liked it

  1. Hej! Vet inte alls om du kommer läsa detdär, men känner ändå att jag måste skriva och berömma dig för hur otroligt bra du blåste hela Sverige (mig också) när du var med i big brother! Kollar just nu om alla avsnitt, och blir reflexmässigt så sjukt irriterad på den blonda blåsta bruden som tror att hon äger hela världen. Det är så svårt att inse att allt bara var ett skådespel, ett väldigt bra sådant!

    Tack för att du gav mig många skratt, och grattis till att du lyckades grundlura så många!

    /amanda

  2. Ja, det är en bra fråga vad vi strävar efter. För hur bra man egentligen har det, så strävar man ju efter att få det där lilla extra. Och glömmer då att njuta av det man redan har. Vad strävar du själv efter?

  3. Tänk om hon inte ljög om att hon blev våldtagen? Jag minns att folk inte trodde på mig när jag berättade för folk i skolan (gick i 6års) att vi var fattiga. personerna i min klass fick ju för sig någon typisk fattig som bor på gatan. sanningen var att mina föräldrar söp bort pengarna, vi hade inte mycket mat hemma. ibland kapades elen. alla trodde ja ljög för uppmärksamhet men ingen visste vilket helvete jag gick igenom..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s