My friend who died

Blivit lite gles uppdatering idag, men det är för jag skrivit en text som är väldigt lång, handlar om en vän till mig. 
Synd att skvallerbloggar vill få det till att jag varit tung missbrukare när jag inte varit det. Fått flera samtal av nära som undrar vad som hänt. Nåja, life goes on.

Min vän, kommer vi kalla för Nina, det här är hennes historia om amfetaminmissbruk.

PART I

Nina och jag har känt varandra sen barnsben. Hon var alltid tjejen som gjorde allt först av alla, låg och drack sprit först. Hon var snyggare än jag och hade långt blont hår. Nina var tjejen som alltid var snygg oavsett. Liten rak näsa och små mörka ögon, väldigt unikt utseende.
Nina är 16 och berättar om sin nya kärlek, han är 23 och är farlig. Kriminell kanske, men väldigt snäll mot henne. Hon får prova amfetamin eftersom han vill att hon ska förstå honom.
”Förstå”, alltså herregud…
Jag älskar det här, tänker Nina. Såhär ska jag alltid må! Det är såhär man mår, inte sådär deprimerad och tom. Varför har ingen berättat om detta för mig tidigare?

PART II

Jag har inte hört något av Nina på säkert 4 veckor, jag ringer henne. 
”Hej, har du dött?”
”Nej absolut inte! Kom över! Är ensam hemma.”

Nina har flyttat ihop med sin nya kille, och har inte varit i skolan heller för den delen.

Knackar på i lägenheten och får se den perfekt städad, varje liten vrå är kliniskt ren. Jag ser Nina, hon har gått ner i vikt. Tjejen som vägde 55 på 175cm väger nu 45 kilo.
Det är något med henne, något som inte stämmer. Jag kollar runt i lägenheten och ser alla dekorationerna på hyllorna är perfekt placerade. Nästan maniska.
Det finns inte ett dammkort i den här lägenheten, tänker jag. Är det Ninas pojkvän som är pedant? Nina’s rum är alltid stökigt.
Nina sätter sig på den röda soffan, tar fram en spegel med vitt pulver.

”Vill du ha?”
”Vad är det?”
”Min medicin” kvittrar hon.

Sniff, hon drog i sig två linor. Nina tittar på mig, hennes pupiller är som tefat, hon spänner käkarna så jag får ont bara att se det.
Sätter mig försiktigt bredvid henne och smeker hennes lår, vad i helvete håller du på med? tänker jag.
Jag tackar artigt nej till hennes ”medicin”. Telefonen ringer. Hon svarar tyst och går in till badrummet, som om hon dolde något.

”Du måste gå nu, Kim kommer hem. Han har med sig kompisar”

PART III

Min födelsedag den 2 september och jag har såklart bjudit in mina vänner, inklusive Nina. Hon messar mig nattetid nu med konstiga meningar. Jag förstår knappt vad hon menar med sina ”Jokern i batman DIU DIU KOJI”, ”Har du sett truman show? Den är verklig…”, ”Kan inte skriva vad jag känner till dig, du vet varför”

Enligt rykten är hon dumpad av sin kille, och nu bor hon hemma. Jag har försökt få kontakt med henne flera gånger men utan gensvar. Hoppas hon dyker upp.

Festen är lugn, bara de närmaste inbjudna som vanligt. Jag föredrar nära vänner framför stora fester. Födelsedagar är intima.
Knack, knack. 
Knack, Knack, Knack.

Jag öppnar dörren och får se Nina. Eller, det som en gång var Nina. Hon har färgat håret svart och inte tvättat det på två veckor. Hon luktar märkligt, bensin eller aceton.
Käkarna sitter ihop, hon försöker pressa fram ett leende och då ser jag hennes mörka, missfärgade tänder. Likblek med de där ögonen. Stora tefaten.
”Grattis!” säger hon och ger mig en present.
”Det är ett konstverk jag målat” lägger hon till. Sen går hon. En pinne på 40 kilo försvinner.

Öppnar paketet och får se en canvas med jokern på. Vad är det med den där jokern?

PART IIII

December. Nina har inte hört av sig och jag får inte tag på henne. Det här vill jag inte skriva, men jag var rädd för henne. Den förvandling hon gjort så drastiskt skrämde mig.
Samvetet i mig sa åt mig att ringa hennes mamma, jag behöver veta om hon lever.

”Nina har inte varit hemma på åtta dagar”.

Min by är liten, det finns inte så många ställen att gömma sig på. Jag tar en promenad för att leta efter Nina. Parken, rosengården, norrgården, centrum, jag går bort mot Ormsta.

Blandat med ångest, panik och adrenalin ringer jag henne maniskt. Säkert tjugo gånger.
Jag får svar.
Nina är i en skog långt upp. Jag vet vilken.

PART IIIII

Jag hör henne. Kvistar som går itu, kottar som flyger.
Nina sitter på en sten och huttrar. Hon har abstinens. Hon behöver sitt amfetamin. Jag vill fråga henne hur länge hon suttit här, men får inte kontakt.
Visste du att det finns enhörningar och sagoväsen här” viskar hon. ”Sagoväsen som troll och jättar
Försöker få liv i henne, hon är inne i en svart bubbla.
Jag blir våldtagen av ett troll här, så jag får sova i hans grotta.

Vad i helvete ska jag göra. Jag är 17 år och vet inte vad som hänt. Ringer 112. Inom 50 minuter som känns som 50 år kommer de och hämtar min vän.
Hon skriker, gastar, försöker slå dem men är för svag.
Jag visste att du var civil, din äckliga hora!” skriker hon efter mig. ”Jag visste det!

Nina åkte till rättpsyk. Hon hade haft en psykos i fem månader utan att någon förstod. En drogutlöst psykos. I flera månader hade hon trott att människor var ute efter henne, hon var ständigt jagad. När hon fick hjälp var det försent. De proppade i henne mediciner men hon fick aldrig svar på dem. En period var det bättre, men sedan blev det illa igen.
Min vän Nina tog sitt liv kort efter hon kommit ut ur psyket. Hon kunde inte släppa amfetaminet, det blev hennes stora kärlek och trygghet i livet.

Nu förstår ni varför jag hatar droger. Drogerna tog min vän.

16 reaktioner på ”My friend who died

  1. Otroligt sorglig historia, men väldigt starkt av dig att berätta! Jag hatar också droger. Drogerna tog min kusin också för ett par år sedan.. Hoppas på en värld i framtiden utan äckligt gift.

      1. Fy va sorgligt , det där va en tagande historia som fick en att tänka. Ingen borde få gå igenom det hon gick igenom, tror jag talar för många när jag säger att jag HATAR droger. Och jag måste bara säga att du är en otroligt stark person Hanna! Jag inspireras verkligen av dig. Tack för att du finns där och inspirerar mig, och jag hoppas du kommer fortsätta att göra de!

  2. Usch, detta var jätte sorgligt! Ska aldrig prova sån skit! Vill inte sluta som din vän, att alla kommer vara rädda för mig.. Aldrig!

  3. Gud vad hemskt! Men nu när jag läst detta så känns det mer som att det var hennes kille som dödade henne, genom att presentera droger till henne. Men usch vilken hemsk sak att gå igenom!

  4. Finaste Hanna ❤ Du är så djup och genuin. Beundrar dig verkligen! Finns om du vill prata,skrika eller gråta ut ❤ Puss och Kram från oss ❤

  5. Jätte sorglig historia. Tycker nästan du borde skriva en bok om just detta, väldigt fångande. Kan nog få både unga och vuxna att få en mer inblick om att inte ens TESTA på droger.

  6. Du har ju pratat om en Nina innan också? En tjej som du också kände när du var ung… Men hon lever? Går inte ihop.

  7. min pojkvän höll på med droger konstant i ett år, hela min famlij började märka skillnad även fast ingen annan än jag visste om de. vårat förhållande sprack bara för de. men han fick som tur hjälp med de och har slutat, men känslan att han ska börja igen är sjukt jobbigt. som Julia sa i komentaren över att de skulle vara bra att skriva en sån bok för folk i min ålder har verkligen ingen syn på vad som är bra och vad som är fel. Kan tacka min mor för hon har lärt mig att droger är inte bra pga av hennes jobb där hon jobbar med knarkare och alkoholister.
    Du är en stark person hanna och de beundrar jag!

  8. Åh så sorgligt… Jag förstår varför du hatar droger. Skulle nog också göra det om jag skulle förlora min vän på grund av det. Du måste vara väldigt stark Hanna och jag förstår dig fulltständigt eftersom jag har också förlorat min kompis, min bästa vän som tog sitt liv och jag ser honom framför mig varje dag.
    Ännu jobbigare blir det det datumet han hade tagit sitt liv. Man blir tom.
    Dock så skulle jag bara vilja tipsa dig om en sak. När man skriver Part I etc så borde man använda romerska ”siffror” alltså I, II, III, IV, V, VI och inte lägga till etta för det ser inte snyggt ut med ”IIIIIIIIIII” om du förstår.
    Kramar, Kamila.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s