Lugnet själv

Ni som läst min blogg ett tag ( av och på, jag och min bloggälskare tar pauser ibland ) vet att jag för snart tre år sedan gjorde en totalvändning.

Jag blev totalt clean och bytte ut alkohol mot promenader ( och 40 cigaretter om dagen, haha ).
Nä men, jag älskar mitt liv. Kan säga det utan att tveka. Nedtrappningen med tabletterna går bättre än förväntat, vissa nätter är hemska men jag har mina metoder. Känner mig oerhört stark och har för första gången på länge motivation att ändra på det jag inte gillar hos mig själv.

Man måste älska sitt liv, verkligen. Visst skjuter det dig i rumpan ibland men du får bita ihop och fortfarande känna kärlek för det.
Jag är fortfarande sjukt grisig på morgonen med tre koppar kaffe-regeln och sju cigaretter men det är min grej och ge fan i att ändra på det.
Får cravings på smarties och näst instill springer till supermarket för att köpa tre kör för 6 euro, FÖR DET ÄR SÅ JÄVLA GOTT.
En del av mig jag försökt ändra på men vad i helvete.. Det är ju den jag är.

Men livet fortsätter. Snart kanske vi äntligen köper det där huset som vi planerade innan vårt break-up. Up and downs, men jag är nöjd.

Vinst

Picture 12Picture 13

Nä, idag no nip slip. Svart behå.

Jag är extremt stolt över att ha kunnat trappa ner hela tio mg. Natten med en stilnoct gick över förväntan. Jag klarade att somna, något som är så jävla enkelt för vissa.

Tre nätter med tio mg. Precis som när jag började med tabletterna. Fatta, sju år med högre och högre dos, och idag en tablett.
WOW…

Fick ett mejl av en läsare att jag är stark som går ut med det, jo det kanske jag är. Öppnar upp mig för hela internet och kanske är jag korkad.
Men det är värt det, jag vill gärna att andra som har problem med tabletter ska hitta ett inlägg om någon som är med om samma sak. Det hjälper faktiskt.
Nu ska jag hämta ut min skolbok. Lär mig tyska från scratch så grammatiken blir bättre. Måndag blir andra lektionen. ICH DICH MICH. DER DIE DAS.

Tablettmissbrukare

Mitt ansikte är gråtfärdigt. Jag har gråtit i timmar av stress, men mest rädsla. Mascaran rinner och kinderna är torra. Orkar inte rengöra ansiktet.

Lergigan
Propavan
Stilnoct

Det är min kvällsräddning. Tre olika tabletter, dubbla doser propavan och 20mg stilnoct.
Normal dos för vuxna är 10 mg, stilnoct. Jag började med dubbla för 10mg var för svagt.
Jag har bestämt mig för att avsluta beroendet, det har pågått i sju år. Rekommenderad tid för stilnoct är 6 månader.

Låt mig berätta för er som sover gott hur det inte är att kunna sova.
Du ligger i sängen, plötsligt blir du kissnödig… För 10 gången. Kommer bara droppar men du måste likt förbannat gå en elfte gång.
Stressen är total, du har tagit fem cigaretter i loppet av en timme. För att slappna av och skippa känslan att vara röksugen.
Allt för att slappna av.
Halv sex på morgonen och inte en blund har du fått. Snart dags att börja dagen och detta är tredje dagen utan sömn. Gråtfärdig igen för LÅT MIG BARA SOVA FÖR I HELVETE.
Så var mitt liv innan ”räddningen”.

Jag älskade tanken att ta mina tabletter, för jag visste att jag skulle däcka gott. Just det, däcka. Jag försvinner och inte en jävel kan väcka mig.
Skrik i mitt öra, sparka mig i magen och jag sover fortfarande gott.
I början gick allting bra, såklart. Började få ett ansikte med lyster och blev piggare. Biverkningarna var skitsamma för jag sov ju varje natt.

I några år gick allt som på räls, jag sov gott och livet var ljust. Innan var det en mardröm för mig att veta att jag måste vara någonstans åtta på morgonen – jag kunde fan inte sova då.
Men senare hittar ni mig i mitt rum desperat efter tabletter – var fan är de? Jag hittar dem inte.
Nämen de är slut – livet är förstört. Jag ligger i sängen med abstinens, eller något. Vänder och vrider på mig. Klockan åtta ringer jag doktorn och får mina änglar utskrivna (poetiskt, men fan vad sant. )
Inte än inser jag att jag är missbrukare. Jag menar,
en missbrukare är väl en sådan som är hög på benzo dygnet runt? Som babblar om skräp man inte fattar.

Låt mig säga såhär, ALLA i min närhet säger att jag ska sluta med mina tabletter. De som vet, de säger LÄGG NER.
Hade någon spolat ner dem i toaletten hade jag blivit dömd för mord. De är min räddning och jag behöver dem. Att sova är livsviktigt, eller hur?
Men visste ni att stilnoct är jävligt starkt? Vissa flummar på det, tar två kartor med lite bärs och bara njuter. Tills de inte längre minns något.
Har aldrig använt dem i syfte att bli hög, hatar tanken på att utsätta min kropp över något jag inte har kontroll över.
Men vissa nätter räcker det inte med två stilnoct, jag går upp och röker och är det folk i huset kan de ha konversationer med mig jag inte minns dagen efter.
Godiset jag sparat är borta, och jag har hetsätit på natten.
Sms till folk som ser ut såhär ”hej a gör du kan vi sträfa imorgn????”
Jag är hög utan att ens vilja det. Jag hatar det, i de värsta perioderna gömmer jag all mat, och telefonen.

Men sakta har jag börjat trappa ner. I snart elva dagar. Propavanet är det första jag sänkte, det gick bra. Hoppas min vidrigt höga tolerans släpper.
Men ikväll, efter att ha gråtit i timmar i Sebastians famn är det dags för Stilnoct.
Jag är rädd, det enda jag vill är att sova.
Men jag är missbrukare, och har varit det i mer än sju år. Cold facts.
Dags att sluta nu. Trappa ner, och inatt är det min första natt med 10mg stilnoct.

 

 

 

Morgon

Vaknade nyss… Njuter av tystnaden.
Skrivbordet är skitigt som vanligt, trots min regel om städning varje kväll ;)

image

Älskade juveler

smycke1smyckesmycke3smycke2

Låt mig berätta något,

Sedan jag var typ, sex år, har jag älskat smycken. Lekte såklart med mammas guldskrin trots att det var strängt förbjudet.
När jag var 14 ”lånade” jag ett par guldörhängen och kände mig helt fantastisk. Tillbaka i lådan försiktigt när hon sov och jag tror än idag att hon inte märkte något (tills nu, haha).

När jag är ledsen köper jag något litet smycke för att bli glad, genast rusar dopaminet och det är min enkla väg till lycka ;) Jag samlar på JustCavalli, har blivit några stycken genom åren och än sviker de mig inte.
KadeWe, stor affär i Ku’damm slog jag till på Roberto Cavalli. 370 euro vilket motsvarar typ 3 500 och fan vad snygga de är.
Dyraste jag köpt men jag älskar dem.

Jag älskar att smycka ut mig, stora örhängen när jag känner mig liten och små eleganta studs när jag är redo för något stort.
Ett gnistrade armband med en smart undangömd klocka… Att visa mig uttråkad är inte så bra.
Ett litet halsband med en swarovskisten för att känna mig extra lyxig.

Ja, jag älskar smycken.

 

Slut

hanna2hanna

Jag är inne i en stark period. Jag ska avsluta något som varat alldeles för länge. Är inne i dag sju idag, låter larvigt men för mig är det en vinst.

Vad handlar det om då? Är för tidigt att säga, men jag hoppas jag kommer kunna dela med mig av det i framtiden.
Jag är en kämpe, det vet jag. Klarar allt bara jag vill.

Annars är livet härligt just nu. Jag promenerar tre gånger per dag, njuter av friheten och allt ser ljust ut. Man måste se positivt på saker och ting, behålla glöden och fortsätta fast det ibland känns svårt.
Jag är just nu precis där jag vill vara.