Sanningen

Nu är jag less på att hålla allt inom mig.

De senaste månaderna har jag sakta hamnat  någon form av depression. Kan man kalla det så? Jag har bara känt tomhet, ingenting har varit roligt och jag har mått kasst.
Som vanligt berättar jag inte för någon, och till slut orkar man inte spela längre… Då bryter man ihop.
Jag har börjat tvivla på om jag vill bo här, någonting i mitt känner att det inte är rätt. Jag vill fly, men vart vet jag inte.

Vi åker till Sverige imorgon, inte ens det är jag glad för. Det finns inget som gör mig riktigt glad. Ett tomrum som aldrig går att fylla.
Jag försöker med kortsiktliga lösningar så som shopping, god mat och träffa vänner. Men ändå, jag blir aldrig riktigt lycklig.
Vaknar upp och känner den där vidriga tomheten, vad ska jag göra idag? Spelar ändå ingen roll.

Inget är viktigt längre. Jag bryr mig inte.
Är det värt att bo kvar här när jag inte mår bra? Vad krävs för att känna mig okej? Kräver inte 100% lycka, för det blir man aldrig.
Men något som får mig att må någorlunda. Hej depression.

AUGEN

 

 

Blau

morning

Mr Blau säger GOD MORGON:)

Morgen, allt väl? Här är det ok. Kunde varit bättre, men vad ska man göra? Äntligen börjar det närma sig vår sverigetripp. Stannar i några veckor, fast det vet ni ju.

Drömmer varje natt något hemskt nuförtiden, det är mycket press på mig vilket gör att det går ut över min enda ”egna tid” haha…
Igår vart hela dagen förstörd pga en sak, så kände mig riktigt jävlig hela dagen. Trots att jag var så utmattad och försökte vila gick det inte. Fan, ibland önskar jag att jag kunde berätta saker för er på riktigt – så det inte blir såna här skumma inlägg.

Svartsgrå

Oavsett vem jag träffar
Mina ögon ger hän
Du känner min uppenbarelse
Vårt samtal
Dina tårar, mina skratt
Du kan aldrig räkna att jag är hos dig
Alltid på en annan plats
Aldrig där
Det var länge sedan jag kände att jag fanns

Inte existerar jag
Går längst vägen som aldrig slutar
Ser alla skuggor förbi
Ingen betyder något

Jag kommer aldrig bli som den vill

 

meineangst

Givenchy

hanna

 

m0 m1

 

Köpte en ny mascara igår från Givenchy. Aldrig provat att applicera med en sådan ”boll” förut, men jag är riktigt nöjd! Mina fransar blir långa och fylliga och jag kommer åt alla ställen.

Till vardags använder jag brun mascara, de framhäver min ögonfärg bättre och blir en mer ”naturlig finish”. Ogillar svart mascara för det ser för hårt ut, brun ger en mjukare effekt och perfekt blir det med lite läppstift! ;)

Fredag

buuu

Skrev på min facebook att jag spytt två nätter i rad. Blev kaos. Inatt gick jag på min 568694 tur på toan ( har dålig blåsa) och sen bara spydde jag. Blev helt brunt för jag hade mumsat i mig en nougatkaka innan.
Fräscht? Min blogg ju, får skriva vad jag vill ;)

Alla tror olika. Gravid, stress, allergi. Tror mest på 2:an och 3:an. Är oerhört mycket stress i mitt liv just nu, något jag försöker förhindra så inte panikångesten tittar fram igen.
Ni vet, när man haft PÅ blir man känsligare för saker. Varvar ner och inser att man bara är människa.
Du kan inte längre leva i 180 för då kommer du krascha riktigt hårt, något jag gjorde.

Innan var jag så jävla dryg, trodde att PÅ och ångest i överlag var påhitt. Så komiskt att jag själv drabbades av det senare, fick verkligen smaka på min egna arrogans. Jag såg ner på människor som ”gått in i väggen” och ansåg de vara lata och odugliga.
Hade i och för sig ett ex som fortfarande beter sig otrevligt och känslokallt, hans sätt smittade väl av sig lite på mig. Lilla Hanna formade sina egna åsikter efter hans.
Patetiskt att han är lika okänslig nu som snart fyllda 30 år.

”Det finns inget i mitt liv längre, kan inte gå ut, inte se min mamma i ögonen, inte ringa pappa och prata, och definitivt inte gå ut bland folk. Jag är fast i mig själv”

Så funderade jag på vilket alternativ som var lättast att ta död på skiten, alltså mig.
Först då ljusnade det, men det är en annan historia.

 

Hon ville inte mer

Ensam i lägenheten. Sebastian sover som en stock, trevlig 8-månaders firande! Jaja, vi får väl ta igen det imorgon… Om det inte hade varit för hela hans familj åker till Österrike från Tyskland för att spendera sin semester här.

Snart far vi till Sverige och det känns så bra. Jag stannar lite längre, kanske två veckor extra bara för att njuta. Saknar min familj, känns som det var år sedan jag träffade dem.
Min bror har ju blivit pappa, till den sötaste bebisen. Svart hår och stora läppar, helt fantastiskt.
Det är alltid speciellt när någon som står en nära plötsligt får ett sådant ansvar, typ overkligt.

Annars är det väl som vanligt. Varken super eller kasst. Mellanmjölk.
Är i valet och kvalet inför något viktigt.

me me2