Farväl men inte riktigt så

Imorgon.
Bye bye sweden hello new.

Många kanske tror jag bara spontanreser till Berlin men faktum är att det är ju där jag skulle vara, egentligen. Skulle aldrig häcka i Wien och vänta in döden.
Ett år av slöseri. Det är just vad det är, slöseri av liv. Kärlek är mäktigt men man måste vara två också.

Jag får frågor hela tiden om vad jag ska hitta på där, jag svarar likadant varje gång.
JAG. VET. INTE. 
Livet får bestämma, jag hänger bara med. Kanske åker jag hem om en vecka, eller stannar livet ut. Jag följer bara det mitt hjärta vill och det känns grymt. Får inte mycket stöd hemma men det förstår man väl… Den lilla byn jag växte upp i vill helst att man stannar där och föder ett par ungar för att till sist få barnbarn och dö en ensam död på hemmet.

hannao1 hannao2

 

Visste ni att jag som 11-åring rymde hemifrån? Hade planerat det i en vecka och ställde mobilen på 3. Vaknade upp och smet till tåget, nu skulle jag fly!
( Fly från vad? En stor villa, rik familj och solsemester varje år? Fast så tänker man inte som tuff 11-åring)

Planerade mitt nya liv som uteliggare och tog på mig varma kläder samt duttade ojämn brunkräm på fejset. Kom till Stockholm och åkte runt med tunnelbanan, visste inte vart fan jag skulle. Anyway, min pappa efterlyste mig och hittade mig sen. Jag gömde mig på sergelstorg och finner man hittar man tillslut.

 

Fantasi vs verklighet

Från och med idag är jag inte längre svensk. Inte en jävel tror mig ändå, mitt mörka hår och ljusa ögon ser kanske inte särskilt skandinaviskt ut.
Fast när jag är blond ser jag mest ut som en ruski puta.

Från och med idag är jag från Bulgarien! No more swedish girl. Fått höra denna fras 2 6543 975 gånger
- Uuuuh, you are NOOOOT from Sweden… Swedish people are blond and tall!
Försöker ibland desperat bevisa att jag är lite ljushårigare, typ mörkbrun istället för svartbrun… Visar min utväxt och då säger de
- AAAAAHAAAA! ROMAAAANIAAAA! BULGARIA?! LATINA?

7246_10151693402164340_1324015292_n

I mitt huvud…

skiss2

 

skiss3

Jag måste sluta vara så personlig här på bloggen. Fast vill inte, jag vill ha en rak och ärlig blogg.

Visst, jag håller utanför med en hel del… Typ privata grejer som jag gör i min ensamhet (äta snor) men det är lätt att ta åt sig när någon vet det värsta om en.

Skrev om min styvpappa, något jag hållt käft om i flera år. Känns okej, men ändå inte. Vill någon såra mig är det bara att använda det kortet liksom.

Jag har ännu inte packat inför Berlin på fredag. Vill prova en ny grej denna gång… Jävligt lätt bagage. Ska knappt packa med något, typ det allra viktigaste (dildo).
Kommer jag på mig själv att jag behöver något svinmycket (buttplug) köper jag det på plats. Blir så extremt drygt att ha ett bagage på 80 kilo att konka runt med när man jämt och ständigt flyttar runt.

Tisdag

 

skiss

 

Oändigt mycket att göra idag, energin bara säger stopp men jag får tvinga den.
Älskar mina morgonrutiner… Tre koppar kaffe och ett dussin cigaretter bara för tt bli normal ;) Inne på min andra kopp nu..

Köpa

köp1 köp2 köp3

 

Inte ofta jag handlar längre, försöker dra ner på shoppingen och kanske köpa något litet då och då för att få lite dopamin.
Blev ett par svinbilliga örhängen ( 19 kronor !!! ) och ett nagellack från Depend. Älskar riktigt färglada naglar, helst i någon metallicfärg med djup… Örhängena var väl balla?! ;)

Älskade du mig någonsin?

Kunde jag ändra på det? Vad gjorde jag för fel? Varför vill du inte längre ha mig?
Kvällarna är värst. Tankarna dansar och vet inte när det börjar bli opassande.

Du sårade mig, krossade mitt hjärta. En dag efter du lämnat mig frågade jag om du fortfarande älskade mig
- No.
En jävla dag tog det att komma över mig, frågar mig själv om det någonsin var äkta från din sida eller om du bara gillade tanken på att ha någon yngre?
Ringer med gråten i halsen och frågar om du någonsin kommer kunna älska mig igen.
- No.

Du vill inte längre vara min, och det gör ont. Varför låter jag dig ens såra mig? Jag försöker hata dig men det går inte, för jag vill inte såra dig.
Vill inte ringa alla vänner och desperat försöka intala dem hur vidrig person du var… För du är det inte. En enkel väg att sluta älska är att börja hata, fan att det inte går.

Arg på mig själv. Spenderade ett år att älska dig endless och vänta på dig. Skita i hur sent du kom hem, hur du ville ha ditt personal space på kvällarna och umgås någon timme med mig. När du valde mig istället för TVn blev jag genuint glad.
Patetiskt. Ett år för ingenting. Du kastade bort mig som gammal mat man ändå inte tyckte var god.
Jag kan stänga av de flesta ur mitt liv, varför går det inte med kärlek? Sviker man mig en gång kan jag glömma personen… Men när jag är kär är det omöjligt.

Skrev ett sista sms till dig i ren ilska och sorg, vansinnig för det var så härligt att vara ensam och du mådde så bra.
I hope I find someone who will really love me”… Överdramatiskt och larvigt men då visste jag inte hur jag skulle bete mig. Jag offrade mycket för dig, fast du sa att jag inte gjorde ett skit.
You never change, it’s been one year now and still you don’t change
Är det verkligen kärlek när man inte kan uppskatta sin partners dåliga sidor? Jag älskade i varje fall varje bit av honom. Allt som var störande lärde jag mig acceptera… För jag älskade honom. Han kunde inte lära sig älska mig på riktigt… Därför gjorde han sig av med mig.

I am like an animal, when the other animal is sick I throw him away”.
Ordagrant vad han sa om mig. Jag var ett dåligt djur han puttade iväg. Jag var för störd tyckte han. Mediciner mot sömn och att jag haft panikångest. Damaged goods.
Blev riktigt förbannad hur han betedde sig.
Panikångest har de flesta haft, men är det då ett nedslag att ha haft det? Är man sjuk då? Inte jävligt grym som tagit sig ur det? Förstår inte.

Vet inte vad jag vill få fram med detta röriga inlägg. Ingenting kanske. Men publicerar det ändå.